Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idas vackra dröm

/

Meritlistan är redan lång: Ida Long har bland annat tilldeltats lokalradions musikpris, fått kulturpris och medverkat i en vinnande tv-trailer.

Nu släpper Ida Long skivan ”In the dark woods” och firar med fest i Gävle.

Annons

Ida Long har inte släppt sitt debutalbum än. Inte gör hon det nu heller, egentligen. ”In the dark woods” är en ep, fast så lång att den kan kallas album. Men en ep, alltså. Och en tillhörande dvd med fyra videor. Med på skivan finns bland annat Ida Longs version av ”Mad world” som användes i den prisbelönta trailern till tv-serien ”Mad men” i Sverige, och låten ”Hearts” som också släpps som singel från kommande albumet och ett par remixar frå den.

Men egentligen handlar det om fyra låtar som kom till efter att låtarna till debutskivan, som kommer i januari, gjorts. Ida Long fick lite ledigt och skrev dem och så spelade de in dem snabbt och enkelt. För att göra nåt helt annat än det som kommer på den kommande skivan.

Och så videorna då. Som det finns en röd tråd mellan, säger Ida Long. Så de fick också komma med.

Det verkar gärna bli så för Ida Long. Mycket, liksom.

Den här veckan gör hon tre konserter. Två i Stockholm och en på fredagskvällen i Gävle. I huset som heter Retorten uppe på gasklockeområdet.

– Jag har aldrig varit på en konsert där, jag tror inte att de har haft några. Så det finns ingen föreställning om hur det brukar vara, säger Ida Long och förklarar hur hon tänker sig att ställa fram funkismöblerna som redan står där längs väggarna, för att skapa en känsla av vernissage, och att hon fått med en skicklig ljustekniker som kommer att göra konserten – och filmvisningen – extra visuell.

Den som har sett Ida Long tidigare vet att just det visuella är en väsentlig del i hennes framträdanden.

– Men viktigast är musiken, säger hon ändå.

Det andra är bara grädde på moset.

– Man måste göra det man känner för, så att det blir ett ärligt uttryck. Känner man inte för att gör en massa extra ska man inte göra det, men känner man för att pampa på med en massa, trots att det kanske är helt fel sammanhang, så ska man göra det.

Ida Long har testat alla varianter. Hon, som också är dansare, har använt sig av till exempel dansare i gasmasker som stått längs vägen till ställen där hon spelat, bland annat när hon spelade på Riche i Stockholm i samband med förra årets Polarprisutdelning. Dansarna dök sedan upp bakom henne och först då förstod folk vad de sett på väg till konserten.

– Fast jag hade samma grej på konserten jag gjorde här i Gävle på Söderhielmska och det var vissa som varit i Stockholm som först då begrep vad det var, säger hon och skrattar lite.

Idéerna verkar bara bubbla fram. När vi träffas i början på veckan håller hon precis på att sy en ny klänning som hon tänkte ha på scenen.

Kan du sy?

– Nej. Eller, det kan jag tydligen, säger hon och berättar om hur hon inspirerats av en bild i en danstidning och hur hon nu sitter och syr en kjol i tulpanmodell med ”en stor boll i bak”.

Går det så går det.

Och hon sveper med sig människor. Som Jonas Hamqvist, som spelar gitarr i bandet och som är inspelningstekniker, som ställde upp på att spela in ett par låtar då när allting började för några år sen.

– Och sen skrev jag ett par till och bad honom spela in dem och sen några till...

Hon säger att hon är så sjukt tacksam över att professionella, väldigt begåvade människor, ger henne sin tid och ställer upp.

Och så berättar hon om den där lilla isande obehagskänslan när hon gav sig ut i skogen utanför Skutskär med ett helt lämmeltåg av människor (”det blir alltid så många”) för att spela in videorna till ”In the dark woods”-släppet och knappt vet vart de är på väg.

– Om jag skulle tjäna pengar på det här så skulle jag strössla dem över alla människor som hjälpt mig, som ett guldregn.

Det började tidigt.

– Vi höll på hemma på gården och hade en sån där stor vhs-kamera och spelade in, och gav konserter för pensionärer som var helt ointresserade, säger Ida Long och skrattar.

Hon började sjunga i kör som 10-åring och körfröken bad henne sjunga solo.

– Och jag vågade inte säga nej. Jag hade sån scenskräck och ville bara dö varje gång.

Men den nöttes bort och Ida Long började skriva egna låtar. På högstadiet var hon inne på att göra riktigt kommersiell pop, och fick hjälp av sin musiklärare (som nu faktiskt är den som filmar hennes videor). I gymnasiet, på jazzlinjen, började hon att spela gitarr och skriva musik som var mer åt singer/songwriterhållet.

På högstadiet började hon också att dansa. Och dansen finns fortfarande med. Ida Long jobbar som danslärare och använder sig ofta av dansare på konserter.

– Jag hade inte tänkt att ha det nu, men så fick jag en idé...

Dansen har fört henne till New York, där hon tagit dansklasser från morgon till kväll. Och faktiskt också lyckats få några spelningar.

Hon vill dit igen. Kanske över jul.

Till våren är ett gäng spelningar inbokade, efter att skivan släppts.

Och eftersom Ida Long började litegrann i ”fel ände” med att spela en massa innan debuten släpptes så vet hon vad som funkar.

– Vi har verkligen spelat på olika ställen och bara att försöka nå ut till en publik som kanske står där med armarna i kors och inte har hört talas om oss tidigare är verkligen utvecklande.

Men så mycket längre fram än våren har hon inte planerat för. Hon gör sig inga illusioner om att kunna tjäna massa pengar på musiken.

– Den pressen skulle jag inte vilja ha heller, att man måste skapa saker som går att tjäna pengar på, säger hon och pratar i stället om att göra saker för att de är roliga.

Vad drömmer du om då?

– Jaa... Vad drömmer jag om? Att göra en så vacker låt att folk bara dör när de hör den.

Mer läsning

Annons