Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingenting är poprockmagi

/
  • Överraskade. Ingenting körde en jullåt efter andra inklappningen. ”O Helga natt” har aldrig varit så intressant och full av liv.
  • Senaste låtarna. Efter ett intro som gav vibbarna att publiken hamnat på väckelsemöte, bjöd Ingenting på nästan samtliga låtar från senaste skivan ”Tomhet, idel tomhet”.

Annons

Gävles You and me George värmde upp publiken på Spegeln med fyra låtar. De öppnade starkt med de två första. Dessa fem killar kan nog bli ett av Gävles pophopp inom en snar framtid.

Senast jag såg Ingenting i Gästrikland var det inte mer än 25 personer som tittade på. I år har de släppt sin tredje skiva, enligt mig ett av årets bästa svenska album, och bra många fler än 25 personer hade tagit sig till Spegeln.

Efter ett intro som gav vibbarna att publiken hamnat på väckelsemöte, bjöd Ingenting på nästan samtliga låtar från senaste skivan ”Tomhet, idel tomhet”.

Ingenting leds av Christopher Sander, sveriges egna Chris Martin (Coldplay) look-a-like, sjungandes berättande och känslosamma texter.

Sexmannabandet har fått tillskott av en sjunde, en kvinna vid namn Sibille Attar. En fantastisk tillgång med sin röst och scenpersonlighet. När bandet drog igång de sprudlande ösigare låtarna, som nådde grymt höga höjder tack vare Mattias Bergqvist på trummor och Niklas Lundell på percussion, tyckte jag det var synd att det inte var stående publik som dansade framför scen.

Sen när bandet varvade med sina lugna låtar, som passar bättre på skiva än på scen, var det dock passande med sittande publik.

”Lång väg hem” var utmärkt, samt den vackra duetten ”Dina händer är fulla utav blommor”.

Den sistnämnda är Ingenting’s alldeles egna ”Where the wild roses grow”.

Efter att ha bevittnat några av konsertens bästa ögonblick i och med ”Satans högra hand”, ”Medan vi sov” och den magnifika ”Halleluja!”, förstår jag att Ingenting har en grammisnominering och att de börjar nästa år med att spela på Dramatens scen. Första popbandet någonsin att inta den anrika scenen.

Med undantag för Sibille och trummisen Mattias, som hela konserten var på g, så var de andra väldigt stela under större delen av konserten. Det är först i de sista låtarna som samtliga visar glädje och slappnar av på scen. Alla är i rörelse, och de trollar fram svensk poprockmagi.

När Ingenting kom tillbaka på scen efter andra inklappningen överraskade dom med en jullåt. ”O helga natt” har aldrig varit så intressant och full av liv. Verkligen oväntat, underhållande och ruskigt bra. Ingenting är någonting att hänga i julgranen.

Jimmy Jönsson

Mer läsning

Annons