Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intensitet och glöd!

/

Annons

Folkmusik från Dalarna slår an en särskild sträng i den svenska folksjälen. Fioltrion med Per Gudmundsson, Ola Bäckström och, den i folkmusiksammanhang unge, Jon Holmén visar verkligen detta med sin uppsjö av polskor signerade Rättvik och Boda.

Det intressanta med polskorna är deras komplicerade natur, men ändå lättillgänglighet när det gäller lyssnande. Historierna mellan låtarna är också underhållande. Precis som när Robert Johnson mötte djävulen i en öde vägkorsning i Mississippi och fick lära sig spela blues i utbyte mot sin själ, så har vi samma sägner i Sverige där Sparv-Anders mötte Hin Håle i natten för att ta del av Köpmanpolskan.

Trion spelar med en intensitet som glöder, och unge Holmén, som till vardags lyssnar på artister som Johnny Cash, Depeche Mode och Sigur Rós, är riktigt yvig i sin spelstil – ja, skulle han stå upp i‑stället för att sitta på en stol skulle han rocka ganska hårt. Polskorna är som sagt dominerande denna kväll, men en vals, en schottis och en polka bryter av på precis rätt ställe.

En annan kul sak med de gamla spelmanskompositionerna är att ingen kompositör heter Per Gessle eller Patrik Isaksson eller så: Det är Lapp-Nils och Fräs-Erik för hela slanten. I ett medley, eller mölja som det kallas i Rättvik, spelar de tre varsitt enskilt stycke som lyfter fram just deras spelstil. Det är då man hör hur olika var och en i trion spelar, men tillsammans blir de ändå en organisk, svängande enhet.

Att publiken ville ha några extranummerspolskor var givet. Dalarna har onekligen skänkt en stor musikskatt till Sverige.

Erik Süss

Mer läsning

Annons