Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag tror Ted ler i sin himmel

/

70-talets tonårsidol Ted Gärdestad hyllas av en rad sångare och sångerskor anförda av en annan 70-talsikon vars namn är Janne Schaffer. I bakgrunden ett band musikerproffs med notställen prydligt uppställda framför sig.

Annons

Resultatet blir en helkvällsshow som i alla fall tangerar att vilja berätta en liten del av sannsagan om underbarnet som fick uppleva både succe och besvikelse under sitt korta liv.
Södertäljesonen Johan Boding har en närmast identisk röst som kvällens huvudperson hade. Han förmedlar gott den känsliga och sökande tonen i låtar som ”Lyckliga dagar” och ”Finns det nån framtid”.
Den evige textförfattaren och även Teds bror Kenneth finns med i den fullsatta salongen, han får en värmande applåd av publiken.
Sara Lövgren besitter den suktande längtan i rösten som ger ”När du kommer” den rätta touchen. Molly Sanden har en mäktig röst i en späd gestalt som ger full rättvisa åt ”Eiffeltornet”. Jan Johansen kanske är litet för bredbent macho men har lyckats tona ned den sidan och visar mer kraftfullhet än självhävdelse.
Charmiga bilder på de båda bröderna i fonden medan låten ”Himlen är oskyldigt blå” framförs ger oss alla den rätta melankoliska känslan.
Då Janne Schaffer exponerar alla känsliga toner i mästerverket ”Jag vill ha en egen måne” hoppas och tror jag att Ted ler i sin himmel...

Mer läsning

Annons