Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Janis Joplin det är typ jag”

/

Hon snöade in på gammal fuzzrock som barn och sjöng med Janis Joplins kompband innan hon ens börjat högstadiet. I kväll spelar Lovisa Hellsten på Nobelgalans efterfest.

Annons

Hon kommer till Sparven lite efter mig och fotografen, direkt från skolan, berättar att klassen diskuterade poesi på lektionen och att det drog ut lite på tiden. Hon går på spetsutbildningen i humaniora på Vasaskolan och idén är att de ska läsa hela humanioraprogrammet på bara två år och sedan gå direkt på universitetet under det tredje. Så det är högt tempo. Inte minst nu när många av höstterminens arbeten ska hinna lämnas in före jul. Hon nämner i förbigående en religionsuppsats om Jehovas Vittnen och individen (avklarad) och en komparativ analys av kvinnobilden nu jämfört med för 50 år sedan (ännu inte påbörjad).

Spela på efterfesten

Men just nu har hon andra saker att tänka på också. För i kväll spelar hon på den officiella efterfesten till vad som kallats ”världens mest eftertraktade middagsbjudning” – Nobelfesten i Stockholms stadshus.

Så den första frågan är förstås: hur hamnar man i ett sådant sammanhang?

– De behövde en singer/songwriter till ett av rummen, fick tips om mig, gick in på min myspace och sedan ringde de och frågade om jag skulle vilja spela där.

Vad svarade du dem?

– Ja, javisst! Självklart! Absolut!

Hon säger att hon blev ”jätte-jätte-jätteglad” över erbjudandet, att hon har fantiserat om att få gå på Nobelfesten sedan hon var liten och att det här är ju bra nära i alla fall. Och att hon hoppas att några av Nobelpristagarna kommer att lyssna på henne. Och att hon försöker uppdatera sig om hur de ser ut och vad de har åstadkommit, så hon är förberedd om de skulle hamna i ett samtal någon gång under kvällen. Alltså, man vet ju aldrig. Hon tänkte hålla lite utkik efter dem i alla fall.

Janis Joplin och Jimi Hendrix

Man kan tycka att allt det här är raskt marscherat av en 17-åring, och det är det ju. Men Lovisa är också något av en veteran i musiksammanhang. När hon var sju-åtta någonting hittade hon en Janis Joplin-skiva hemma och bara tokfastnade för den direkt. Hon tänkte (och det här låter lite märkligt med tanke på att vi har med en sju-åtta-åring att göra, men hon intygar att det är sant) att ”det här är typ jag”.

När hennes farsa upptäckte det gav han henne en annan skiva från samma era: Jimi Hendrix ”Are You Experienced”. De två artisterna är fortfarande ledstjärnor för henne.

Kunde alla texterna

När hon var tolv gick hon på en spelning med Janis Joplins kompband Big Brother and the Holding Company, som spelade i Thailand när familjen var på semester där. Hon stod längst fram, och bandet såg att hon kunde alla texterna. Så de tog upp henne på scenen och gav henne micken.

När hon var 13 vann hon Helges talangjakt, kategorin yngre artister. Man får inte vara med två år i rad. Men när hon var 15 vann hon Helges talangjakt igen, kategorin äldre artister.

Sedan dess har hon varit med ibland annat Musik Direkt (länsfinal) och Svensktoppen nästa. Plus att hon haft egna spelningar. Och nu alltså: nobelsammanhang.

Klädvalet

Och jag brukar inte fråga artister om kläder, men just i det här sammanhanget är det nästan oundvikligt.

Jag frågar om hon tänkt på vad hon ska ha på sig.

– Ja, det har jag redan bestämt. Som tur är behöver man inte ha värsta galakläderna på sig. Jag vill helst undvika att snubbla omkring på effektpedalerna i långklänning. Stefan Westrin

Mer läsning

Annons