Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Järvinen är klar med oväntad trilogi

/
  • Som på första skivan. Anna Järvinen hade tänkt att hennes nya skiva skulle spelas in tillsammans med jazzmusiker, men hon slopade den idén och åkte till Göteborg för att jobba med producenten Mattias Glavå, som hon arbetat med tidigare på skivan ”Jag fick feeling”.

Anna Järvinen skulle byta sound till tredje skivan. I stället blev ”Anna själv tredje” sista delen i en skivtrilogi. Nu går sångerskan vidare.

– Jag är klar med den berättelsen, säger hon.

Annons

Det har inte ens gått fyra år sedan den före detta Granada-sångerskan Anna Järvinen släppte sin solodebut ”Jag fick feeling”. Nu är det dags för album nummer tre. En skiva som skulle skapas tillsammans med jazzmusiker.

Men i slutänden valde Järvinen ändå att jobba med sina gamla vapendragare Reine Fiske och Gustav Ejstes från det psykedeliska rockbandet Dungen. Dessutom åkte hon till Göteborg och spelade in med producenten Mattias Glavå, precis som på ”Jag fick feeling”.

Ett annorlunda resultat

– Det märkliga är att resultatet trots allt är väldigt annorlunda. Första skivan var väldigt spontan och spretig. Den var ofärdig fast på ett bra sätt. Den här gången är det mer utmejslat även om det fortfarande finns sprickor.

På vilket sätt ser du skivorna som en trilogi?

– För mig tillhör de samma melodivärld. Det är en värld som påbörjades med ”Jag fick feeling” och som sedan har utvecklats, men nu blir det här den avslutande delen, fast det var faktiskt inget som var bestämt på förhand.

På konvolutet till ”Anna själv tredje” finns tre versioner av en dansande Anna.

Sångerskan ville ha ett religiöst motiv eftersom hon tillbringat en hel del tid i kyrkan den senaste tiden.

– ”Anna själv tredje” är ett klassiskt motiv på Jesus, Maria och Anna. När jag läste konstvetenskap för många år sedan föll jag för det, jag tyckte väl att det hade med mig att göra på något sätt. En dag i höstas dök motivet upp i mitt huvud igen. Och det kändes perfekt att använda det just nu eftersom jag har haft ett stort behov av kyrkorummet på senaste tiden.

Varför?

– Jag gillar att bara slinka in och tända ljus och tänka på dem som jag vill tänka på. Det är så lyxigt att det finns en plats mitt i stan där det bara är tystnad och ro.

Du beskrivs du ofta i ord som ”fin”, ”gullig” och ”vän”. Blir du provocerad av det?

– Jag skulle nog bli det om det handlade om någon annan, men jag har inte blivit det. Inte för att jag känner att det är en uttömmande beskrivning av mig och jag vet inte var det där gullipluttiga kommer från, men jag bryr mig inte så mycket. Så länge folk lyssnar på musiken och visar den respekt så är jag glad.

Nu är trilogin avslutad. Vad händer härnäst?

– Allt jag har gjort hittills har baserats på melodier. Nu är jag sugen på att tänka rytmiskt, så jag har varit i kontakt med några trummisar. Dessutom har jag börjat ta sånglektioner. Jag ringde upp min gamla sånglärare häromdagen. Det är dags att börja från ett annat håll nu.

Carina Jönsson/TT Spektra

Mer läsning

Annons