Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ken Ring

Ken Ring
Club HypnotiQ (O’ Learys)
Lördag 20 september

Annons

Trots det relativt låga antalet åskådare på O’Learys är stämningen peppad och folk dansar breakdance. Vi får se en hel rad proffsiga akter innan Ken kliver på scenen, bland dem utmärker sig speciellt Poja. Men som alltid med live-hip hop låter det ofta ganska grötigt, varför själva framförandet blir så viktigt. Det är där Ken Ring skiljer sig från sina supportakter, för så fort hans del av spelningen börjar är det fullt ös.

Stundtals framstår Ken som oerhört sympatisk, till exempel hyllar han sina vänner som gått bort under åren genom att be publiken vara tysta i femton sekunder (vilket inte helt lyckas, men ändå). Låtar tillägnas hit och dit, bland annat till hans egen son, och han framför en helt ny låt tillägnad sin fru som han skrivit och färdigställt den senaste veckan. Men jag vill inte riktigt köpa resten av mellansnacket, som kan tolkas som ganska sexistiskt med historier om tjejer och vad de gjort och inte gjort.

Den hårda tonen känns onödig, men i och för sig menar Ken själv att det är hans sätt att säga saker och vad han väljer att säga som gjort honom till den artist han är i dag, så det känns nödvändigt trots allt; Ken hade inte varit lika bra i en snällare variant.

Musiken då? Det är svårt att inte följa med i det sväng som Ken & co lyckas skapa redan i inledningen med ”Ta det lugnt”. Man förstår varför Ken fortfarande är kvar som en av de största på den svenska rapscenen – en stor dos energi och inte minst en fet DJ i form av DJ 2 Much tillsammans med låtar som ”Sthlm City” får utan problem de som tagit sig ner i O’Learys källare att gunga.

Till höjdpunkterna hör ögonblicket då Ken introducerar sin kusin från Kenya som sedan dansar som man gör i Kenya, detta efter att ha frågat publiken hur många invandrare respektive svenskar som kommit dit ikväll. Sedan får svenskarna visa hur man dansar i Sverige till Gyllene Tiders ”Leva livet”. Annorlunda och underhållande!

Med mer sådant och mindre intetsägande mellansnack hade fyran i betyg varit säkrad. Ken gör en bra spelning som utan problem hade kunnat vara ännu bättre.

Mer läsning

Annons