Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linnea Olsson

/

Annons

Detta är, ur konstnärligt experimentell synvinkel, det intressantaste jag hört från Sverige på länge. Linnea Olsson har vi sett som cellist bakom Ane Brun och Wendy McNeill. Nu gör hon egen musik, besläktad med Fläskkvartetten. I alla sånger utom en används endast cellon i lager på lager. De traditionella långa stråksvepen samsas med ljusa flageoletter och rymdiga bakgrundsoljud såsom långsamt gnissel från cellon. "Ah!" är helt enkelt en effektiv uppvisning av cellons alla nyanser. Sångmässigt är det också bra, men som sagt, det är faktiskt det underbara instrumentet som ändå har huvudrollen i den här konstpopen.

Erik Süss

Mer läsning

Annons