Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Live-Argh tillbaka igen

/
  • Episkt. Rikard Sjöblom och Beardfish framför delar av jätteprojektet

Live-Argh har blivit en årligt återkommande festival i Gävle för den här sortens musik. Och nu är det dags igen, med en helkväll på Å-krogen i kväll. Men vad ska man egentligen kalla den?

Annons

- Ingen av oss som håller på med det här gillar ju etiketter egentligen, säger Björn Arnell, gitarrist i bandet Castor fiber och medlem i musikföreningen Argh.

Varken progg eller art rock känns egentligen riktigt träffande. Eller symfonirock, det ordet låter nästan som en svordom i Björns öron. Det är väl mest skivaffärerna som har uppfunnit genrebeteckningarna för att de vill ha ett särskilt fack att ställa skivorna i, tänker Björn.

Men när de skulle döpa sin egen förening fastnade de ändå till sist, motvilligt, för beteckningen art rock. Argh är en förkortning för Art Rock i Gävle. H:et i Argh betyder tydligen ingenting.

- Nej. Men Argh kan ju vara ett uttryck för frustration också, i serietidningar till exempel, säger Björn Arnell.

Live-Argh har varit en årligen återkommande musikfestival i Gävle sedan 2002. I årets upplaga presenterar Argh fyra band. PIU kommer från Stockholm och spelar lågmäld och atmosfärisk folkpsykedelia. Life on Earth kommer också från Stockholm och består av basisten och trumisen i Dungen, med flera. De är betydligt röjigare. Om man tänker Pugh Rogefeldt runt 1970 så kommer man ganska nära, säger Björn Arnell. Björns eget band Castor Fiber spelar också.

- Vi är inte lika skickliga som de andra, men vi krånglar till det så gott det går.

Återstår Beardfish, bandet som sätter Gävle på artrock-världskartan. Det har kanske varit lite tyst om dem i Gävle ett tag, men för bandet har det hänt mycket på senare tid: skivkontrakt, europaturné under våren och festivalspelning i England för ett par månader sedan.

I ryggen nu har de sina två senaste album: Sleeping in Traffic Part 1 och Part 2, båda byggda som en svit runt en låt som är 25 minuter lång.

- Vi har haft den här låten "Sleeping in traffic" länge, säger Rikard Sjöblom i Beardfish.

- Men den är så lång att den har inte riktigt har platsat någonstans. Så när vi fick kontrakt med det tyska bolaget Insideout så tänkte vi att vi bygger två album runt den. Nu ligger den sist på "Sleeping in traffic part 2", förklarar Rikard, och lovar att delar av de två albumen kommer att kunna avnjutas på Live-Argh i kväll.

Mer läsning

Annons