Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyckad blandning av hårt och hårdare

/
  • I  Nyköping/Stockholmsbandet Demon Seed är det sångaren och trummisen de enda som når fram ordentligt, vilket ter sig rättvist då de också tycks vara de i bandet som är mest medvetna om att de står inför en publik och inte i replokalen.

Annons

Det är en väldigt blandad publik som tar sig till Maxim när minifestivalen This Is Our Town anordnas av Petter Svedén från Vuxenskolan i samarbete med killarna i Ascendin. Lösningen med att hålla 16-årsgräns för inträde och 18-årsgräns med legkoll för tillträde till baren gör att det dyker upp många bekanta ansikten från krogen såväl som ett uppbåd av kids. Upplägget är att föredra framför ännu en rockklubb som först och främst riktar sig till öldrickare, och musikintresserade i andra hand.

När Nyköping/Stockholmsbandet Demon Seed drar igång är uppslutningen ännu ganska skralt tilltagen och det blir uppenbart att lokalen, som för kvällen har scenen framflyttad till mitten av det stora rummet, inte är den enklaste att ratta ljud i. Sångaren och trummisen är de enda som når fram ordentligt, vilket ter sig rättvist då de också tycks vara de i bandet som är mest medvetna om att de står inför en publik och inte i replokalen. Om vokalistens entusiasm smittade av sig på resten av gänget skulle deras hopkok av tidiga Dark Tranquillity och Entombeds svängigare album vara mer lockande.

Betydligt bättre underhållning står Nuclear Torment för, som öppnar sitt set med ett gällt vrål och därefter håller samma intensitet ändå till slutet. Även grabbarna från Nyköping och Linköping dras med fattigt ljud och en sömnig åhörarskara men de tar saken i egna händer och röjer så som publiken borde. Frontmannen springer flera varv över golvet medan gänget avverkar thrash metal tillägnad tv-spelsikoner, laserhajar och ovanan att skjuta emokids i huvudet. Komplett med utstuderat drygt mellansnack och en avslutande cover på Anthrax ”Caught in a mosh” är Nuclear Torment den sortens band som varje utekväll behöver.

Att Rebel Collective blir de första som lyckas dra fram en klunga till scenkanten förvånar föga. Det är uppenbart att manskapet älskar att spela och energin i uppträdandet går inte att värja sig mot. Vid det här laget har tekniken även ordnat upp sig och gitarrer samt bas hörs som de ska. Medan Genz Hummelgård tar sin gitarr och drar iväg till baren för att lira balanserar hans gitarristkollega Martin Unosson på tårna för att inte dra i golvet när han öser som mest. Låtmaterialet som sträcker sig från hetsig metal till tung blues går hem på bred front.

För Ascendin är det debutgiget som går av stapeln denna kväll. Kvintetten lyckas bra med sin ambition om att förena Avenged Sevenfolds moderniserade arenarock och dess stora refränger med råare metalcore. Joel Jutterström fixar både growl och ren sång med bravur men röststyrkan är klart påverkad framåt slutet och en längre uppvärmning är ett råd inför nästa omgång.

Publiken öppnar upp en fin mosh-pit och utstrålningen från scenen sätter en god stämning.

Ink Stained Promises avslutar evenemanget med mer renodlad metalcore och fortsätter hålla igång moshtraditionen. Trycket är som störst under ”Hemera” då en kille hoppar runt på en fot och letar efter sin sko medan han duckar undan armbågar och knän. Sångaren Thomas Fredriksson ger sig sedan på manövern att hoppa ut i härjandet och bli lite lagom mosad medan han fortsätter leverera lyrik. Ett intressant inslag är även att iaktta hur gitarristen Marcus Östlings frisyr antar Conan O’Brien-effekten under spelningens gång och sväller till en puffig smet i takt med att han headbangar.

This Is Our Town

Demon Seed, Nuclear Torment,

Rebel Collective, Ascendin, Ink Stained Promises

Maxim, Gävle

16 december

Mer läsning

Annons