Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

M.I.A.

/

Annons

Tre år har gått sedan M.I.A.:s geniförklarade andra platta, “Kala”. På den skapade hon sin alldeles egna högenergiska och socialt relevanta blandning mellan electronica och hiphop.

Den stannade i mina lurar i ett par års tid. Därför är det här för mig ett av årets mest efterlängtade skivsläpp och förväntningarna är naturligtvis därefter.

Nu är tyvärr “Maya” ingen “Kala”. Visst finns det några helt okej låtar som “Lovalot”, singelspåret “XXXO” och covern “It takes a muscle” men allt för mycket känns för ofukuserat och jag saknar den punkiga attack och energi som lyfte låtar som “Bamboo banga” och “Paper planes” på föregångaren. Den energin hittar jag bara i Suicidedoftande förstasingeln “Born free” som å andra sidan saknar stark refräng.

Som helhet är skivan inte utan meriter men alltför många planlösa ljudexperiment, alltför uddlösa låtar och alltför bra föregångare gör att “Maya” inte kan kallas något annat än en besvikelse.

Mer läsning

Annons