Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maffigt med många – men tunt var för sig

Det blir en väldig massa körsångare på scenen när hela fem körer ställer upp för att sjunga in julen. Och det låter alldeles väldigt maffigt, allra helst när körerna dessutom stöttas av en brasskvintett.

Annons

De inleder så: Hela högen på scenen och ”Joy to the world”, ”Jingle bells” och ”Cristmas is coming”.

Då är det inte lätt att vara värdkör och dra igång klassikern ”Nu tändas tusen juleljus” precis därpå, som Gefle Drängar gör. Det låter i jämförelse lamt.

Och det är faktiskt problemet med hela den (nästan alltför) långa julkonserten. När hela stora kören sjunger blir det ett tryck som gör att man överser med vissa taktsnubblerier, och när de enstaka körerna sjunger var för sig blir det lite för tunt.

Trots att till exempel Concordia (Nordens äldsta kör minsann) egentligen klarar sig utmärkt på egna ben.

Solisterna är bra. Det blir alldeles väldigt vackert när Amanda Jabin Gustafsson sjunger ”Stilla natt” ihop med drängarna och Tomas Nordlund besitter en massa charm och en schysst pipa så när han och alla körerna klämmer i med ”O helga natt” infinner sig söndagens saligaste stund.

Mer läsning

Annons