Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malenas ljuva hämnd

/
  • Inte så juligt, men bra ändå. Malena Ernman inleder årets julkonsertkavalkad och det är lite för långt kvar till jul för att den där riktiga julstämningen ska infinna sig. Men hon sjunger ju fantastiskt bra och det är mysigt.

Annons

Årets första julkonsert är ett faktum. Malena Ernman inleder den musikaliska vägen mot julefriden redan långt innan jul, med en konsert som dels innehåller några traditionella julsånger, dels en rad mer klassiska varianter och ett par jazzlåtar. Däremellan läser skådespelaren (och Malena Ernmans svärfar) några dikter, till exempel Viktor Rydbergs ”Tomten”. Och så skämtar Malena Ernman rätt friskt mellan sångerna.

Musiken är på största allvar däremot. Malena Ernmans röst är nåt alldeles extra, det vet vi ju redan, och att höra henne sjunga en mjukt stillsam ”Ave Maria” sänder välbehagsrysningar längs ryggraden.

Men allra bäst blir konserten precis efter paus, när Malena Ernman efter att ha försökt styra upp svärfar, make och gitarrist i ett Luciatåg där hon äntligen ska få vara Lucia berättar om hur hon – av lärarna på Norrsätraskolan – valdes till Lucia ett år och fick höra av Ann-Charlotte, klassens snyggaste tjej, att hon var ful när hon sjöng. Den utmanade och triumfatoriska versionen av ”Santa Lucia” är ett riktigt skönt finger i luften till Sandvikens taskigaste tjej.

Annars präglas premiärkvällen av att det är just en premiär, övergångarna är inte helt hundra. Men vad gör väl det – rävar slinker ur näven – när man till och med får höra Malena Erman joddla iklädd gulblå klänning och svart peruk (tänk efter lite, så fattar ni).

Mer läsning

Annons