Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man kan inte vara ung för evigt, Orup

/

Jag har sett Orup en gång förut, för en herrans massa år sedan. Den gången var det på Strömvallen tillsammans med Anders Glenmark och Niklas Strömstedt i deras gemensamma projekt GES.

Annons

Mitt enda minne av Orup under den konserten är att han sa något om att cello var det sexigaste av alla instrument. Sedan dess har både jag och Orup blivit betydligt äldre. Ett faktum som förstärks av att en kvinna bakom mig i publiken utbrister med skratt i rösten vid konsertens början; ”Han har ju blivit en gammal gubbe!”.
Ja, Orup är sannerligen ingen pojkvasker längre, snarare en gammal rockräv. Eller popräv kanske passar bättre? Därför känns det lite smått patetiskt när han kommer in i en denimoverall och rullar med höfterna. Att försöka uppvisa någon form av sexighet när man passerat 40-strecket känns inte ok. Kanske att Orup rullar lite extra på höfterna för att detta är avslutningen på hans lilla miniturné med nya plattan ”Född i november”? Han vinner då inga extra poäng av mig för det. Men kvinnorna i publiken, som måste hängt med honom sen början av hans musikaliska karriär, tycks uppskatta gesten.
Det är också i hans gamla låtar ”Magaluf”, ”Regn hos mig”, ”Då står pojkarna på rad” och ”Stockholm” som stämningen blir som högst. ”Regn hos mig” får nästan karaktären av allsång á la Skansen och under ”Stockholm” är publiken nästan i extas.
Till en början är ljudet lite sisådär. Det blir bättre efter ett tag men sångtexterna når inte riktigt ut. Kanske är det bra, för enligt min mening är Orup ingen textförfattare. En textrad som ”du ligger med din bäste vän” känns inte direkt lysande. Nej, det är som kompositör hans talang sitter. Melodislingorna är ömsom vackra och stämningsfulla, ömsom fartiga.
Tillsammans med sina sex riktigt duktiga bandmedlemmar, där gitarristen Mattias Fjellström förtjänar en extra eloge, lyckas han leverera en helt ok show på dryga timmen.
Jag kan dock inte komma från det faktum att jag inte riktigt blir klok på karlen. Är han bra eller dålig? Hans låtar sätter sig onekligen på hjärnan, men jag vill inte gå runt med orden ”åh, till Magaluf” ringandes i huvudet. Även om några låtar från nya plattan, som ”Född i november” och ”Cigarett minut”, får ett varmt välkomnande av publiken, är nog mitt råd trots allt att Orup borde köra på de gamla säkra korten.
Slänga bort denimoverallen och ta fasta på sin egen textrad; ”man kan inte vara ung för evigt”.

Ellen Eklind

Mer läsning

Annons