Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måns Zelmerlöw bryter av - på ett bra sätt

/
  • Mumsmums. Alla vill gulla med Måns på Julkonserten 2009. Sonja Aldén till exempel.

Annons

En bit in i Julkonserten 2009 med de tre schlager-essen Sanna Nielsen, Shirley Clamp och Sonja Aldén och så Måns Zelmerlöw tonas den sistnämndes sång ned och så får man i stället höra vad de tre schlageressen tänker om honom, Shirley vill trycka honom mot sitt bröst, Sanna vill gärna vara en slampa och ta med honom till hotellrummet och Sonja konstaterar att hon är den som är mest lik hans flickvän Marie Serneholt.

Det är rätt kul ett tag.

Och framför allt är det verkligen så att Måns Zelmerlöw tillför nåt alldeles extra till julkonserten (och då handlar det inte om att man eventuellt skulle tycka att han är så väldigt sexig). Han bryter av, det är det.

För hur skickliga sångerskor de tre än är har de väldigt lika röster och liknande utstrålning. Det är snyggt och vackert och välpolerat (även i ”Fairytale of New York”, vilket känns lite märkligt, den är ju knappast vacker på det traditionella viset). Och det går med en väldig hast och ballader blandas med fart och fläkt och hejiga jullåtar och då känns det helskönt att Måns Zelmerlöw plötsligt sjunger ”Et maintenant” så att man ryser lite.

Kanske är det småaktigt att sucka över att det låter så lika, trots allt handlar det om en julkonsert med alla sånger man kan önska sig på en sådan och en massa klädbyten (och att kolla på klänningar är ju alltid kul).

Men till nästa år skulle man kanske kunna tänka sig ytterligare nån annan, jag föreställer mig till exempel (schlager-) Caroline af Ugglas i platådojor och lätt crazy-utstrålning med i paketet.

Då skulle det bli lite kantigare. Och lite bättre.

Mer läsning

Annons