Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maria Möller show

/

Maria Möller show
Konserthuset,
Gävle 8 oktober

Annons

Man skulle kunna roa sig med att räkna ut hur många olika musikgenrer som Maria Möller och det sex man och kvinnor starka bandet hinner avverka under showen som bär Maria Möllers namn. Det är rätt många.

Möller är en klassiskt skolad sångerska men hoppar obehindrat mellan blues och Carmen-aria, mellan flamenco och musikal, mellan kulning och dansband.

Ja, ni fattar. Det mesta ryms.

Och det är också i de där tvära kasten och i Maria Möllers uppenbara förtjusning i ljud och röster och toner som showen blir riktigt rolig. Då blir den som en osedvanligt underhållande musiklektion – som när Maria Möller gör en imitation av gammal svensk film och en ung kvinna som skyndar till tåget som hon nesligt nog missar men hon träffar en man i stället och de blir ett kärlekspar.

Samma story omvandlas till barockopera, till modern opera och till musikal. Eller Carmenarian, som hon sjunger så vackert i originalvariant men sen stöper om till Lotta Engberg-dansbandssväng.

Ja, sådär håller hon på och förtjusningen smittar. Man kan inte låta bli att gilla den formen av verkligt lättsamt musiknörderi.

Hon är ju imitatör också, och hon är skicklig också som sån. Hennes berömda Carola-imitation är underbart elak. Men många av imitationerna tvingas in i lite krystade sammanhang och blir dessutom lite för snälla. Det är synd.

Det känns som att manuset hade kunnat vara bättre, helt enkelt. Och det märks också i monologerna som ska vara roliga men som blir bara ganska roliga ibland.

Men alla dessa musikgenrer och studsandet mellan dem väger upp det. Och eftersom jag var tvungen att smita innan showen var klar vet jag inte hur många ytterligare hon hann med. Tio till, kanske? Skulle inte förvåna mig.

Mer läsning

Annons