Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mariah Carey

/

Mariah Carey

"Memoirs of an imperfect angel"

(Universal)

Annons

Mariahs nya är en ängslig skiva.

Hennes största styrka har alltid vara rösten och den bländande vokala dynamiken – en dynamik som hon stundtals varit lite för glad i att flasha med och också fått (lite väl) mycket skit för. Hon kan nog leva med de dåliga recensionerna. Hennes patenterade wailande är ju en av huvudorsakerna till att hon blivit alla tiders bäst säljande kvinnliga artist.

Men nu är det som om hon inte litar på rösten längre.

Visst, dynamiken har mattats med åren. Inget konstigt med det, hon är inte 20 längre och tidens tand mot gyllene stämband är obeveklig.

Personligen har jag uppskattat Mariah Careys två senaste plattor mer än något annat hon gjort tidigare under sin karriär mycket just därför och att hon som ett resultat av det skurit ned på wailandet och sjungit enklare och rakare.

På "Memoirs of an imperfect angel" dränks sången i irriterande effekter och läggs inte sällan lager på lager vilket ger åtminstone mig en känsla av osäkerhet på den egna rösten. Låt vara att autotuner har blivit legio inom modern r'n'b men det är något som FN snarast borde anta en resolution emot. Dessutom går för stor del av plattan i samma mediumtempo vilket ger ett lite jämntjockt intryck.

Nåja, "Memoirs..." är inte helt utan förtjänster. "Standing O" är en schysst låt och jag är mer förtjust än jag egentligen vill erkänna i hennes tolkning av Foreigners fläskiga 80-talsballad.

 

Mer läsning

Annons