Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Massgrav smädade oss – och vi gillade det

/
  • Högsta betyg. Den Uppsalabaserade styrkan Diskonto leverar allt från råmangel till trallvänligt dansanta stycken med bravur.

Annons

omtalade skandalspelning på Wasteland är det svårt att ställa in förväntningarna på en realistisk nivå inför drabbningen med lokala sluskgänget Anger Burning. Denna kväll ryker lyckligtvis ingen bandmedlem av spritångor, och såväl sångaren som trummisen tar sig genom setet utan att vare sig spy eller kräla över golvet. Fint låter det också! Hardcore så som den lät innan scenen började misstagas för en nykterhetsrörelse med ett fräscht inslag i form av sporadiska gitarrsolon färgade av tidig thrash metal.


inspirationskällor går att skönja hos Finspångskvartetten Tortyr, i dess fall lär Skitsystem och Martyrdöd stå högt i kurs. Att låtarna är så pass intensiva och riffbaserade att kängpunken gränsar till metal är den aspekt som tydligast delas mellan akten på scen referenserna. Till detta adderar Tortyr sitt eget sätt att hantera tyngden i musiken, som hela tiden finns invävd i materialet i stället för att brisera i mellanspel. Med två skickliga skrikhalsar i sättningen tillkommer även ett rejält tryck som skrämmer trumhinnorna till givakt.
Det räcker med att vokalisten Steffe kliar sig för att publiken ska sluta upp i en klunga framför Diskonto. Inte konstigt, då den Uppsalabaserade styrkan har uppviglat med bravur under vartenda ett av de otal besöken i Gästrikland. Den musikaliska variationen står på topp med allt från råmangel till trallvänligt dansanta stycken, vad gänget häver ur sig spelar dock ingen större roll – folk dansar i vilket fall. När ”Knega suger” väl släpps lös agerar åhörarskaran köttkvarn och jag tar i kaoset emot en spark i magen från någon som till synes glider fram över golvet. Magiskt!


att avgöra vad som är det bästa med Stockholms Massgrav. Är det att trion uppträder iförd skjorta och slips (förutom trummisen som är trendkänsligt halvnaken) och upprört frågar varför ingen startade telefonkedja för att informera om att det var uniform utgjord av bandtröja och svarta jeans som gällde idag? Kan det kanske vara det brinnande hatet mot hyckleri som uttrycks i texterna? Eller faktumet att basisten ser ut att kunna gömma ett mindre land i skägget? Det går inte att välja på rak arm, fantastisk underhållning såväl som katharsis är det i vilket fall att ställa sig inför det stökiga öset och låta sig smädas.
”Killar med liten kuk gillar grind”, sjunger de, och där står man med sin Napalm Death t-shirt. Touché.

Mer läsning

Annons