Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Massor av körer sjunger in julen

/
  • Brassigt. Brasskvintetten från symfoniorkestern inledde adventskonserten med ett nyskrivet arrangemang av ”O Tannenbaum”.
  • Många röster samtidigt. Det blir himla maffigt när närmare 180 personer sjunger, som de gjorde på adventskonserten med Gefle drängar och en radda gästande körer..

Herrkören, eller herrsällskapet som de själva kallar sig, Gefle Drängar ställer alltid till med adventskonsert på första advent och så bjuder de in ett gäng andra körer att vara med och sjunga in julen.

Annons

Dessutom utses Gävles Lucia och hon och hennes tärnor bjuder på luciatåg med de klassiska luciasångerna.

Till en början känns det lite som ett körslag, när den ena kören efter den andra avlöser varann och bjuder på varsin julsång. Vissa är lite mer avancerade och andra lite mindre vilket faktiskt ger en fin variation mellan det välarrangerade och komplicerade och lite mer rakt på sak-sjungande. Conncordias version av ”Deck the hall” (den där klassiska julsången med trallandet i ni vet) är säregen och snygg till exempel, liksom Gävle vokalensembles version av ”Det är en ros utsprungen”, som blir både enkel och svår på en och samma gång.

Men det är ju när samtliga sångare, närmare 180 stycken, ihop med brasskvintetten från symfoniorkestern, sjunger samtidigt som det blir ett verkligt tryck.

180 sångare, det är knappt att de får plats på scenen. 180 röster som sjunger Otto Olsons ”Advent” till exempel, det är jädrigt maffigt. Och i ”O helga natt”, med de två solisterna Tomas Nordlund och Johan Hernblom (lyckat grepp) och sen när hela jättekören klämmer i, ja då bara ryser man.

Då förstår man fullt ut storheten med körsång. Med körsång i juletid. När man hyllar gemenskapen och godheten och allt det där fina som julen också står för. Det tackar vi Gefle Drängar, och resten, för. Lisa Pehrsdotter

Mer läsning

Annons