Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mauro Scocco

/

Annons

Stilikon? Surgubbe? Gamla-meriter-inkasserare? Blåögd soulkung? Alla dessa epitet kan sättas på Scocco. Den eleganta, något kyliga ljudbilden ligger långt ifrån hans smått geniala texter om en man mitt i livet. Tillbakablickarna i "Mina Tonårsvintrar", "En Döende Sort" och radiohiten "Jag Saknar Oss" är rörande detaljrika. Därför skaver det när musiken fortfarande till större delen är som ett lite för välkylt Chiantivin. Å andra sidan görs några försök till bredbent Lundellrock som slutar med att Scocco står i skuggan bakom... Winnerbäck.

Men om musiken delvis är skavsår på hälarna så är det bara att lyfta blicken och låta sig uppslukas av Scoccos ord.

Varenda jävel som fyller 40 år de närmaste veckorna borde få det här vuxenmonumentet i present, det är Grammisnomineringsvarning som textförfattare, och alla med gråa strån i håret känner igen sig i Scoccos egna popvärld.

Erik Süss

Mer läsning

Annons