Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer än uppvärmning

/
  • VÄRMER UPP. Även om Salem headlinar spelningen, är Jonna Lee inte ett                                         förband som nöjer sig med att bara spela ett par låtar. ”Vi har inte spelat tillsammans ännu (intervjun gjordes förra veckan), så jag vet inte om vi har samma publik än. Men mina fans kan                                       lugnt komma, jag spelar minst en tredjedel av konserten.”

Jonna Lee tog kontrollen över sin karriär och har nu vågat släppa den igen.
I morgon värmer hon upp publiken åt Salem på Spegeln.

Annons

Genombrott för tidigt, som ung stjärna, sedan dala och försvinna, det är en klassiker. Pophistorien är fylld av varnande exempel på det tidiga genombrottets våda.

Men det finns en annan aspekt också. Som ung och lättpåverkad är det svårt att inte dras in i alla andras åsikter, i styrningen, i du-borde-göra-så-här-istället-för-sådär-snacket, se sig själv drunkna i de andras influens. Men efter att ha förlorat sig själv finns det gott om tid att återfinna sin identitet med ungdomen intakt. Som Robyn, vars förvandling till sin egen drottning kom när andra artister gör debut och får en första smak av branschstyrningen.

Jonna Lee, som spelar med Salem på Spegeln i morgon, släppte sin första skiva när hon var 17 år. Hon insåg att om hon skulle ha en musikkarriär att bära huvudet högt för, var hon tvungen att ta saken i egna händer.

– Jag tänkte att nu gör jag det själv i stället. Men nu har jag tagit kontrollen såpass att jag kan släppa över den till andra igen.

Ett återkommande inslag i kritiken av Jonna Lees senaste skiva ”This is Jonna Lee” är attityden ”det här var väl bra, men hur skiljer sig Jonna Lee från alla andra tjejer med gitarr?”

Hon tror att sådana åsikter bottnar i en för grund lyssning.

– Om man lyssnar på skivan en gång och förväntar sig att få ett slag i magen av hur bra den är eller kräkkänslor för hur dålig den är, då hör man inte skillnaden på mig och andra tjejer med gitarr. Det kräver fler lyssningar.

Att hon, från lilla Fågelsta, skulle göra popkarriär var långt ifrån självklart, utan musikerbakgrund i släkten, med alla småstadens hämningar hängande runt fötterna och storstadens möjligheter i en hånfullt fjärran horisont.

– Jag hade lika gärna kunnat vara en ”Idol”-deltagare. Musik finns inte i min bakgrund. Den här resan har varit stor för mig, säger hon om sin bakgrund.

– Jag hoppas att de kan känna igen sig i kampen för att få syssla med det man vill.

Även om Salem headlinar spelningen, är Jonna Lee inte ett förband som nöjer sig med att bara spela ett par låtar.

– Vi har inte spelat tillsammans ännu (intervjun gjordes förra veckan), så jag vet inte om vi har samma publik än. Men mina fans kan lugnt komma, jag spelar minst en tredjedel av konserten.

Utvecklingen inom musikbranschen att mer och mer av inkomsterna måste komma från liveframträdanden skrämmer vissa musiker, men Jonna Lee ser istället spelningarna som kärnverksamheten och skivorna som ett nödvändigt ont.

– För mig är det live som är viktigast. Man lägger ner så sjukt mycket tid på en skiva och arbetet motsvarar inte vad man får ut av det.

– ”Human” är en fantastisk låt som jag tänkte att jag borde ha gjort, och så testade jag den i studion, utan att veta riktigt hur den går. Eftersom jag inte visste hur den låter exakt blev det min egen version.

Mer läsning

Annons