Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missa inte deras nästa gig!

/

Annons

Detta band bildades 1964 och vägrade ta in Rod Stewart och Steve Marriott som medlemmar då de redan hade Don Craine, mannen med Sherlock Holmes-hatten.

När jag på onsdagskvällen tar min Amazon av 1966 års modell och stävar åt sydväst från Gävle, mot mörkret i Hedesunda, känns det som att vara med i en Kaurismäki-film. Efter mil på den slingrande väg 56 där långtradarna mullrar fram når jag äntligen slutdestinationen. Folkets Hus är upptänt, arrangören Micke Finell har hämtat gänget från Londonförorten Twickenham på Arlanda, nu är de mycket långt hemifrån och publiken denna premiärkväll består av en femhövdad skara.

Men det rutinerade gänget låter sig inte bekommas, de drar igång med den ruffliga rhytm’n’blues som varit deras kännetecken i över 40 år och som det svänger! Deras känsla är lika säker som den rutiga mössan på sångaren Dan Craigs huvud. Mick O’Leary hanterar munspelet på ”Green Onions” så att jag liksom ser hela bluestraditionen med Slim Harpo och Jimmy Reed i spetsen stå utanför i givakt i den mörka månskensnatten. ”She’s mean” är så engelsk att den nästan luktar fish and chips. ”Little Egypt”, hiten från 1964, känns som en tidsmaskin på låga varv och jag tänker att dessa män som spelar liksom både blir konserverade och evigt unga tillsammans med sina hits.

En vitamininjektion är nye trummisen Mark Freeman som verkligen har setet i sin hand, tillsammans med gamle basisträven Keith Grant skapar han gudomligt sväng.

Ni som gillar engelsk rhytm’n’blues, missa inte bandets kommande gig (se på scen-kalendariet här intill, reds anm) i våra trakter. Då finns även Sooner or Later med, kan det bli bättre?

Per Agne Eklund

Mer läsning

Annons