Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mörka ljusglimtar

/
  • Best Coast har gått från bekymmerslös pop till mörkare lo-fi-rock sedan debutalbumet.

”California nights” är ett album där man bär med sig ljusglimtarna efter sista tonen.

Annons

Bakom namnet Best Coast finns duon Bethany Cosentino och Bobb Bruno. Deras historia skapades snabbt, från bildandet till första albumet till första hyllningen. Jag minns själv hur jag lyriskt såg dem spela med ett soligt Brooklyn i bakgrunden. Då föll jag pladask för deras tydliga surf-pop influenser, lättheten i soundet och Cosentinos sätt att dra ut på orden när hon sjöng. Då var Best Coast pop. När de nu är tillbaka med sitt tredje fullängdsalbum har lo-fi-popen utvecklats till småpunkig rock där referenser som Weezer passar bättre in. EP:n ”Fade away” var början på ett nytt kapitel, låtarna blev längre, soundet mörkare, rocken tog över. ”California nights” är fortsättningen. Den introducerar inte något nytt och förvånar inte heller. Kvar finns Cosentions sätt att sjunga monotont över flera sekunder, men när lo-fi produktionen är utbytt till genomtänkt snygg försvinner känslan av spontanitet. I stället låter rösten uttryckslös, som ett sätt att komma undan att skriva text. Samtidigt finns ljusglimtarna, den bara två minuter långa ”Fading fast” som står ut ur mängden med sin lekfullhet och titelspåret som med textraden ”I stay high all the time, just to get by” hintar tillbaka till bandets första release ”Sun was high (so was I)”. Och även om jag saknar känslan av ”strunta i problemen och spendera en dag på stranden”, är ”California nights” ett album där man bär med sig ljusglimtarna efter sista tonen.

Mer läsning

Annons