Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musiknördarnas afton med McFerrin

/
  • RÖSTKONSTNÄR. Bobby McFerrin live var som att se ett bollgeni trixa, eller en illusionist i magisk aktion – underhållande och förbluffande, men tämligen enahanda.

Bobby McFerrin kommer in på scenen, sätter sig på stolen, rättar till flätorna, och startar upp sitt instrument.
Kroppen, alltså.

Annons

 

Röstkonstnären McFerrin behöver endast kroppen, stämbanden och rytmen för att bjuda på tisdagskvällens föreställning i Konserthuset. Han dunkar mot bröstet, cirklar med mikrofonen, leker med läppar och tunga och förmodligen tusen andra uttryck för att ta fram sina ljud.

Plötsligt stannar han till och säger att han inte orkar fortsätta på den låten. ”Vilken symfoniorkester kan göra det?” frågar han sig skämtsamt, och fångar med den frågan essensen i sitt framträdande.

Skickligheten är stor.

Kvällens bästa delar behöver han dock hjälp med, när duktiga ungdomar från publiken får komma fram, där främst en kille som dansar och en annan kille som sjunger McFerrin-style utmärker sig. Fredrik Swahn hoppar även han fram ur den entusiastiska publiken.

McFerrin är även verksam som dirigent, och visar den delen när han dirigerar publiken, först, och mot slutet ett par dussin sångare som springer fram på scenen, tokrusande för en chans att få sjunga med idolen.

Ja, det var musiknördarnas afton i Gävle.

Stundtals kändes det som att alla var en del av showen, och att jag ensam var där i egenskap av betraktare.

Jag tror inte att någon ångrar att de tog chansen att se Bobby McFerrin live. Inte heller jag, även om jag inte blev lika hänförd som mina bänkgrannar. Det var som att se ett bollgeni trixa, eller en illusionist i magisk aktion – underhållande och förbluffande, men tämligen enahanda.

Mer läsning

Annons