Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nästan farsartat ibland

/
  • Marie Serneholt sjöng på svenska för ovanlighetens skull, bland annat
  • Kingdom Choir.
  • Hela gänget. Andreas Johnson, Elisabeth Andreassen, Marie Serneholt och Lasse Kronér verkar ha roligt  på scenen under Julkonserten 2011.
  • Andreas Johnson bjöd bland annat på en snygg version av
  • Elisabeth Andreassen kan verkligen sjunga. Under Julkonserten 2011 backades hon och de andra upp av Kingdom Choir.
  • Marie Serneholt och Andreas Johnson bjöd bland annat på

Alldeles i början av Julkonserten 2011:s turnéstopp på Konserthuset på tisdagskvällen berättar Elisabeth Andreassen om hur hon och Lasse Kronér har haft en ledig dag i Gävle och hur trevligt det har varit och hur fantastiskt fint gamla Gefle är.

Annons

Och minuten innan har hon konstaterat att publiken är bäst hittills. Och folk applåderar tacksamt, såklart. Man vill ju gärna bli smörad för.

Och Elisabeth Andreassen är ett proffs. Hon har varit med förr och hon vet vad hon håller på med. Dessutom kan hon sjunga.

Det kan förvisso resten av gänget också, men Marie Serneholt bleknar onekligen bredvid fullblodsproffset.

På repertoaren står några av de klassiska jullåtarna (Andreas Johnson gör en version av ”Jul, jul strålande jul”, som till en början känns helt blodfattig utan kör, men som tar sig och blir snygg med hans speciella klang i rösten, och introt till mesta julsången ”O helga natt” är ödesdigert spökigt), en del mer oväntade och ett battle mellan julsånger och sommarsånger, där den gästande gospelkörens inhopp på ”Vintern rasat” är roligast, men också ett gäng hitar med noll julanknytning som de medverkande har haft genom åren.

Och så skämtas det. Lasse Kronér är mittpunkten i skojandet, göteborgare som han är, och han har nåt väldigt lättsamt över sig. Ibland blir det nästan lite farsartat, som när Andreas Johnson och han fejkspelar trumpet, och ibland blir det helt skruvat, som när Kronér använder Andreas Johnson som buktalardocka med Marie Serneholts röst.

På det stora hela är det trivsamt, och det känns självklart att Elisabeth Andreassen under applådtacket föreslår att hela publiken skulle kunna följa med till Uppsala till nästa konsert.

Mer läsning

Annons