Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Neil Young

/

Annons

Inte en jävel säger vad Neil Young ska eller inte ska göra. Men superproducenten Daniel Lanois (U2, Peter Gabriel, Dylan) lyckades på nåt vis få Young att överge tankarna på en helt akustisk inspelning och experimentera på ett sätt Kanadahippien inte gjort sedan "Trans".

Sex av åtta sånger är tungt elektriska med Lanois' unika förmåga att förena rymd med jord. Det är väldigt, väldigt rockigt trots avsaknad av trummor, bas och andra instrument Young brukar använda.

"Peaceful Valley Boulevard" kunde vara "Pocahontas part two", ännu en sång om hur den vite mannen förstört Amerika, och Neil Youngs texttematik kring samhällsfrågor, kärlek och minisjälvbiografin i "Hitchhiker" visar vilket glöd han har i sitt engagemang. Lanois pillar på sina maskiner och använder bångstyriga loopar som lurar under Youngs gitarrmangel och rundgångsoljud och "Le Noise" är Neil Youngs bästa album på 2000-talet.

Erik Süss

Mer läsning

Annons