Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Panik och action från alla håll på Musikhuset

/

Trots att endast fem veckor förflutit sedan min senaste sammandrabbning med Gävlekvintetten Arrows Overseas är det som att se ett nytt band på scen.

Annons

Killarna är mer skärpta, avslappnade och framför allt mer samspelta. Sångaren Simon levererar övertygande rytanden, såväl i det egna materialet som i den otippade covern på, den talanglösa hip hop-duon, Raaban och Reccas onlinehit ”Pumpa rumpa”.

Släppet av Jönköpingsakten Her Bright Skies debutalbum ”A sacrament; ill city” fastslog att Sverige äntligen fått ett band i den nya emovågen som faktiskt spelar riktig emo. Strömlinjeformad sådan, visst, men det rör sig om tveklös emotional hardcore, obesläktad med My Chemical Romance och dess popdängor med otaliga Queen-stölder. När de stora refrängerna framförs live drar de med sig ett väl tilltaget röj från såväl band som publik.

utgör den mest lättsamma delen av turnépaketet. Låtar som sockersliskiga ”Walls” och något mer robusta ”The test of time” har gemensamt att de består av för mycket substanslöst melodidyrkande för att de mer minnesvärda partierna någonsin ska hamna i fokus. Vokalisten Pierre Larsson skapar på egen hand en extra dimension i Uddevallagängets uttryck med sin starka röst. Det är den om något som håller en kvar framför scenen. Ja, den och faktumet att trummisen kör den odödliga kombinationen Iron Maiden t-shirt plus fjunmustasch. Alltid lika tidlöst och attraktivt.

Med entré kommer en aha-upplevelse, skälet till att det enda bandfotot som används är ett på vilket sångaren Robert står upp och resten av killarna sitter ned i bakgrunden är att Robert delar längd med Udo Dirkschneider. De bägge halvlängdsmännen visar sig även ha sin pondus gemensam, det dröjer blott sekunder till dess att åhörarskaran börjat äta ur frontmannens hand.

Konstellationen går ut hårt genom att redan som andra låt dra av ”Shark! Shark! Shark!” ett av debutalbumets starkaste spår. Därefter bibehålls trycket som byggts upp, armar och ben fäktas i en väl tilltagen mosh pit och minst en yngling per låt flyger från scenkanten ovanför ens huvud. Det visar sig bli en kväll då inte endast artister bevisar sig, stans yngsta mangelentusiaster klargör att de är en kraft att räkna med även dem.

Mer läsning

Annons