Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Publikenvar konstant underhållen – i 23 minuter

/

”Sean Banan, Sean Banan, Sean Banan”, skallade ropen framför stora scenen på Furuviksparken på söndagseftermiddagen.

Annons

Publiken bestod av förväntansfulla lågstadieklassare som fick se sin idol glida in i mjukisdress till tonerna av ”Skaka rumpa”. Trots att jublet inte direkt nådde svindlande höjder lyckades ändå prepubertala skrik göra inbrott i parkbesökarnas trumhinnor.

”Skaka rumpa” var kvällens, utan tvivel, största succé. Den före detta sommarplågan verkade finnas kvar i minnet hos alla i publiken och det märktes att Sean Banan uppskattade sin publik.

Framträdandet fortsatte i ett svindlande tempo och var över redan efter 23 minuter. 23 minuter som också kan betyda: 4 låtar, varav en var en house(?)-remix av ”Skaka rumpa”, lite stand-up och reklam för artistens framtida projekt. Det var nog den där reklamen som gjorde att framträdandet inte riktigt höll hela vägen, om jag bortser från musiken.

Precis som ”Skaka rumpa” består Sean Banans andra två låtar, ”Gott nytt jul” och ”Händer i luft”, av samma trallvänliga melodier och vulgärt barnsliga texter. Låtar där simpla refränger växlas med verser för de lite äldre. Tyvärr var repertoaren alldeles för tunn med endast fyra låtar, något som drar ner betyget. Den tunna repertoaren innebär att jullåten ”Gott nytt jul” spelas i mitten av juni, något som även det drar ner betyget.

Men trots att musiken inte riktigt håller måttet, i mina ögon mätt, var det ändå en underhållande show. Sean Banan är helt klart uppskattad av såväl föräldrar som barn. Han har bytt sitt mer vulgära ”Cirkus Möller-skämtande” mot ett mer barnvänligt ”kiss- och bajsåldernskämtande”. Något som faktiskt går hem, även om slutakten innehöll mammor och bh:ar. Publiken, som trots en medelålder på 20-år inte hade en enda 20-åring, var under de 23 minuterna konstant underhållna av antingen Sean Banans goda publikvänlighet eller artistens skämt om såväl fördomar som mammor.

Pontus Weinemo

Mer läsning

Annons