Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Publikfest när Niklas Strömstedt intog Furviksparken: "Gör luftsparkar mot himlen"

Annons

Niklas Strömstedt

Furuviksparken 7 juli.

Betyg: 4/5

Niklas Strömstedt äntrar scenen nästan före utsatt tid inför den fullsatta ståplatsen framför stora scenen i Furuviksparken. Solen ligger perfekt och allt som hörs är kvävda skrik från bergochdalbanan i bakgrunden.

Förvånansvärt nog är publiken igång med handklappningen redan med den gamladängan ”En väg till mitt hjärta” från 1990. Och Niklas själv lyser av vitalitet när han gör luftsparkar mot himlen.

90-talstemat fortsätter med balladen ”Sånt är livet” som kom ut -97 som denna kväll utsmyckas med ett vackert violinsolo av Sara Niklasson som ger låten ett helt annat sofistikation än på den ursprungliga plattan. Även Niklas röstkommer mer till sin rätt i denna stiliserade version.

När det blir dags för en av Strömstedts verkliga hits: ”Sista morgonen” blir den här i en arenarockig, pampig version med trummor och förlängt pianointro. Det funkar bra live men jag är glad att låten får vara vad den är.

Kvällens svackor musikaliskt är repetitiva ”En kvinna och en man” och den bara rent ut sagt märkliga ”Varför är du i göteborg”.

Men det är små fadäser i sammanhanget när det handlar om en artist som på ett skickligt sätt fångar publikens uppmärksamhet redan från början. Och sedan långsamt förför han publiken med sin sensuella mysighet – ungefär som om han vore Ernst Kirchsteiger.

Särskilt vackert är det när han hyllar sin nyligen bortgångne pappa, Bo Strömstedt, (legendarisk chefredaktör på Expressen). Han berättar om sin sorg men samtidigt om hur stolt han är över att hans pappa hade civilkurage – vilket är särskilt viktigt i dagens allt mer hårdnande medieklimat.

Passande nog väljer Niklas Strömstedt att spela en nedtonad och stilren version av Ace of Base-låten ”Happy Nation” som kanske är mer känd i Strömstedts tappning som ”Lyckolandet” från Så mycket bättre. Kanske inbillar jag mig eller så darrar han till lite på rösten precis innan han ska börja sjunga låten. Klart är i alla fall att han gör den med extremtyngd och med stor närvaro. Kanske lyckas han också väcka eftertänksamheten även i de mest mörka vrår.

Mer läsning

Annons