Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Punk som åldrats med värdighet

/

Annons

De Lyckliga Kompisarna 2010. Smaka på orden. Hur låter det? Det är som om Ebba Grön eller KSMB skulle gjort samma sak i mitten av 90-talet: nästan 15 år efter sin egentliga splittring börja spela in plattor och turnera igen. Okej, klart andra punkband har gjort det. Men har det inte mest varit nostalgitripper? Har inte DLK bevisat, gång på gång, att de inte åldras? Okej, Mart Hällgren och Jouni Haapala börjar väl bli till åren, men låtarna!

Även om låtarna från 1996 års självbetitlade, underskattade album lyser med sin frånvaro har de lyckats knåpa ihop en riktigt udda och mysig låtlista. Vad sägs om inledningen bestående av nya örhänget ”Hugos sång” tätt följd av ”Dammsugarförsäljare Blues” och ”Ölstugan som inte finns”? Annars är dock mycket sig likt sen sist, vid deras förra Gävlebesök för två år sedan, med skillnaden att de yngre tuppkammarna inte syns till och att publiken är lite vildare, eftersom vi är på Heartbreak och alkohol serveras.

Den senaste månaden har man på flertalet svenska konserter på olika ställen i landet kunnat höra artister slänga ur sig ett mer eller mindre trött ”rösta inte på SD 19 september”. De menar det säkerligen, men euforin blir lite mer total när De Lyckliga Kompisarna nämner faktumet att SD är i riksdagen varpå de slänger sig rakt in i en fantastisk version av ”Troll & Häxor”. Vi har gjort det här i 20 år, liksom. De spelar även en låt med Marts gamla band UBBA som handlar om moderater men som jag tyvärr inte uppfattar namnet på. Apropå riksdagsvalet uteblir dock ”Finansministern”, men skam den som klagar på en setlist som denna.

Som antyddes i början är styrkan att musiken åldrats med en sådan värdighet. Det perspektiv Mart Hällgren använder sig av när han skriver låtar är fortfarande unikt och löper som en röd tråd från den första skivan till förra årets fullängdare. Kan de vara dåliga? Kan De Lyckliga Kompisarna göra någon besviken? Jag vill inte tro det, men svaret är förmodligen ja. Men att döma av alla svettiga nunor man möts av på vägen ut gjorde de inte så i kväll.

Magnus Mjöhagen

Mer läsning

Annons