Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Punkarna vågade bjuda på en ballad

/

Jo, jag tycker att Mimikry kan spela ballader utan att skämmas. Sångaren Hjalmar Östberg medger att det är ett riskfyllt projekt om man är ett punkband. Tidningsfolk kan ogilla upplägget.

Annons

Men den ballad som Mimikry placerade i mitten av en annan underhållande och medryckande konsert gav besöket i Sandviken en annan dimension.

Lyssnar man på deras alster ”Alderland” hemma i fåtöljen missar man Hjalmar Östbergs mimik och åtbörder, och då går man också miste om halva Mimikry. Punkarna bör alltså upplevas i konsertform

Det tar inte många minuter för bandet att värma upp deras trognaste fans som står vid scenen. Samtliga nummer utom något enstaka fungerar.

Men någon klimax når konserten inte. Som mest hoppar några grabbar runt på golvet. Kanske beror det på att så få människor har tagit sig till spelningen.

Men det finns ingen ilska och desperation över Mimikrys punk.

De tidiga punkbanden manifesterade det med kompromisslöst skränig musik och sylvassa texter om ett sjukt samhälle.

Kanske är det symptomatiskt för vår samtid där ideologiska övertygelser får stå tillbaka för konsumtion och självförverkligande. Existentialism och new age står högre i kurs än samhällsanalys.

Mimikry har med den senaste plattan börjat spela mer trallvänlig musik med refränger och för att gå hem i stugorna är det antagligen nödvändigt. Som renodlad punkkonsument får man därför hoppas på råa och uppkäftiga spelningar i fortsättningen.

Mer läsning

Annons