Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ramming Speed gav lektioner om turnélivet

/

Ett inte helt ovanligt samtalsämne bland stammisarna på Kungen är hur kul det var ”förr i tiden” när många av de samma var nitiska straight edge-provokatörer som lät politisk agenda ta överhanden i vardagen.

Annons

I dag består många av de starka åsikterna, men attityden har förändrats mot det mer accepterande och det ska inte stickas under stolen med att det är få som numera är heltidsnykterister.

Stick & Brinn från Västerås manifesterar poängen i de där diskussionerna med hela sin uppenbarelse: det är skönt att inte behöva göra sig till. Kvartettens hardcore består av hundra procent ärlighet med en ironisk touch. Tematiken i flera av texterna överförs i viss del till gitarrspelet som flera gånger närmar sig åttiotalistisk partyrock med sina medryckande slingor.

Sandvikens Malicioum bjuder på nytt material som drar såväl mot kletig old school-döds med Autopsy-tyngd såväl som renodlad thrash metal av amerikanskt snitt. Framförandet är inte helt tight och gitarrljudet grumlas ihop en del med basen, men intensiteten kommer inte av sig. I Emil Berglins, ofta utmanande, trumspel har akten sin stadiga ryggrad. Utöver att vara en stadig takthållare är han även kul att se på när han under sina fills, till synes, skriker åt trumsetet. Där har vi höjden av ondska, att vägra skona ens döda ting undan spontana utskällningar.

Den amerikanska huvudattraktionen Ramming Speed från Boston klargör snabbt hur det kommer sig att just de, av alla band, uppmärksammats under den rådande retro-thrash-vågen. Bredden är betydligt större än hos konkurrenterna, och trots att stilen beskrivits som crossover i stil med Municipal Waste är inslaget av hardcore väldigt nedtonat med elakare fokus i musiken. Med det inte sagt att det inte rör sig om ett renodlat partyband, humorn och lekfullheten spelar dock sin roll utanför själva låtarna.

Trummisen ger till exempel en användbar lektion om turnerandets tre regler. Ett: ta aldrig arrangörers order på allvar, de vill bara verka viktiga. Två: kom aldrig i tid till spelställena, giget blir ändå alltid försenat. Tre: låt inte sångaren i bandet ta beslut om någonting – någonsin. Matnyttig information för yngre såväl som äldre publikdeltagare.

Mer läsning

Annons