Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Accept

/

Annons

GETAWAYSAJTEN: Klicka här för att läsa allt från Getaway Rock Festival

Tysk millimeterprecision, det är så man enklast beskriver stenhårda Accept. Med en slagkraftig armada av allsångsvänliga låtar – eller hits om man vill kalla dem så – skapar de en milt sagt förbrödrande stämning. För samtidigt som mörkret äntligen har lagt sig på området får en stor del av de alla som lapat öl hela dagen äntligen utlopp för alla sina primalskrik.

BILDSPEL: Livebilder från Getaways första kväll

”Nye” sångaren Mark Tornillo, som tog vid 2009 när bandet valde att plocka upp instrumenten igen utan originalsångaren Udo Dirkschneider, har en röst som krossar sten och manar till refränghojtande. Någon skönsång är det inte att tänka på utan här är det kraft i första hand. I honom har bandet en trygg mittpunkt som kan hantera såväl gammalt som nytt material utan att darra på manschetten. Det i sig skänker ett lugn till de båda kvarvarande originalmedlemmarna Wolf Hoffmann (gitarr) och Peter Baltes (bas) vars aldrig sinande och märkbart genuina spelglädje går att ta på. Att de är de bådas band råder det dock ingen som helst tvekan om. Vid minsta lilla tillfälle som ges kliver de kaxigt fram till scenens framkant för att synkronisera sitt headbangande och höftgungande. Artificiellt så det förslår och tufft så att hälften vore nog. Nyanställde gitarristen Uwe Lulis gör sitt bästa för att hävda sig han med men är i sammanhanget egentligen inte mer än en parantes i bokslutet. Må så vara att han är en jävel på att kompa med det är Wolf som är bandets gitarrist. Att bandet har råd att låta närmare hälften av kvällens spelning bestå av nytt material är den sista kraftmätningen som behövs och för första gången delas den fulla potten ut.

GETAWAYSAJTEN: Klicka här för att läsa allt från Getaway Rock Festival

Mer läsning

Annons