Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Belphegor

/

Ur den mörka, svettiga gasklockan med upplysta gethuvuden kommer ändå positiv energi.

Annons

Stora Gasklockan är verkligen en fantastisk konsertlokal, men när den är fylld till bredden med folk går det över huvud taget inte att andas därinne. Det österrikiska black metal-bandet är dessutom nästan tio minuter försenade när de äntligen drar igång sin spelning. Men det är lätt att förlåta dem , eftersom de översköljer oss med dramatiskt mörker redan från start. Det flödar av aggressiv intensitet som ger oroande känslor ända in i innersta benmärgen. Men på något märkligt vis är den oron ändå positiv, som en brutal urkraft som både skövlar och samtidigt ger energi. De tar oss med ner i avgrunden och bjuder in oss till en underjordisk ritual och luften vibrerar av mystik och det hela är på gränsen till övermäktigt.

Det är som att vara trollbunden och inte kunna röra sig, att vara helt i bandets makt och bara lystra till mässandet från Helmuth Lehner och varken kunna eller vilja något annat. De har två belysta gethuvuden på scenen och helt klart en ljustekniker som vet hur man skapar den där extra dramatiska stämningen. Och musikmässigt låter allt tight, är otroligt samspelt och riktigt, riktigt bra. Men mitt i allt ändå extremt obehagligt och fruktansvärt skrämmande.

Mer läsning

Annons