Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: Bo Kaspers värmde upp Gävlepubliken grundligt

/

Annons

Ljudet är proffsigt, scenen sparsamt upplyst av poetiskt nakna glödlampor när den första låten tonar in, "Att vara ung" med det typiskt tillbakalutade soundet som kännetecknar dessa sofistikerade gossar från Umeå. Den gamla hiten "Du och jag" får ett sugande latinoamerikanskt sväng som övergår i taktfast handklapp från det fullsatta auditoriet. "Det har kommit en cirkus till stan" känns lika festlig som det den beskriver och Gefle var en gång övervintrande cirkusars hemvist.

Självaste Bo Kasper själv, sångaren Bo Sundström menar att konserthuset tronar som ett slott, mannen kan sannerligen brodera med ord. En sång om Köpenhamn gungar lika behagligt som en gång färjorna över sundet innan bron byggdes till andra sidan. "Utan dig" beskriver hur det är att förlora en nära vän på ett melankoliskt och varmt sätt, då ser jag min farsa Per Ivar, för längesedan bortgången, framför mig.

Det känns ibland som att Bo Kaspers orkester skapar ett ljudspår till den nutida svenska melankolin, likt 1960-talets Jan Johansson. Att tillägna en låt till bandmedlemmarnas terapeuter är något av medelklassens diskreta charm. Låten med raden "Tidig morgonfågel" ger ett löfte om en avlägsen sommar. "Det går en man omkring i mina skor" svänger lössläppt jazzigt. "Människor som ingen vill se" skänker så äntligen den välbehövliga svärtan med ett rasande gitarrsolo mitt i smeten lagom.

Den fullsatta konsertsalen står slutligen upp och klappar taktfast till en låt om discodans. Bo Kaspers Orkester har startat sina vinterkonserter med att grundligt värma upp den kylslagna Gävlepubliken och det är inte så illa.

Mer läsning

Annons