Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Deathstars

/

Gott och blandat från Deathstars.

Annons

Superglammiga Deathstars är med sitt strikta scenspråk och sina prydligt strukna skjortor som klippt och skurna för den franska, sammetsklädda bordellen. Som ett hårt kämpande band drypande av svett och mascara på en solvarm scen går hälften av bandets karaktäristiska magi förlorad. På det visuella planet det vill säga. På det musikaliska är det fortfarande frid och fröjd.

En stor portion av dagens låtar plockas från fjolårsalbumet ”The perfect cult”. Ett starkt album i sig men att döma av publikens bristande reaktion tämligen förbisett på hemmaplan. Synd och skam då singeln ”All the Devil’s toys” är precis lika stark live som på skiva. Inte undra på det förresten då uppbackningen av det förinspelade stundtals tar över hela showen.

Som frontman är glitterströsslade Whiplasher Bernadotte en mall av vad bandets musik behöver. Tänk er en betydligt tuffare och snyggare version av Ola Salo i ett tillstånd alldeles innan salongsfyllan slår över och blir enbart jobbig. Med sitt väl korrigerade rörelseschema utgör han inte bara bandets sångare utan även hejaklacksledare. Bakom honom gör basisten Skinny Disco och gitarristen Nightmare Industries sitt bästa för att matcha. Resultatet är i sin enkelhet ingenting annat än briljant.

Mer läsning

Annons