Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: Di Leva – en profet i sin egen hemstad

/

Det är lördagskväll i Gävle och en finklädd skara människor äter trerätters och väntar på kvällens underhållare. Hans namn är Thomas Di Leva och utan att överdriva är en han av de mesta kändisar vi har.

Annons

I ett upplyst hörn av den vackra matsalen har en liten scen ställts till förfogande. Mannen för kvällen glider in i en lila kaftan med indiska tecken i guld och fjärilar på ryggtavlan. Första låten ut heter "Ord och inga visor". Det är imponerande hur en ensam man kan inta en scen och få allas uppmärksamhet, det kallas karisma och är inte alla förunnat men han har den.

"Ge aldrig upp" manar oss alla att inte tappa greppet, däri ligger Di Levas folklighet, han når in till hjärtat på oss. "Vem ska jag tro på" sitter fint för artistens gamla alster har nästan blivit en del av vårt svenska visarv, alla kan texten och allsången ljuder stark och klar.

"Miraklet" är en annan sådan låt som går in i själen på åhörarna denna afton, det känns. Gamla "Sträck ut din hand" av Lasse Berghagen föregås av litet inside om Berghagen som enligt Di Leva oftast är strandraggare i Miami.

"Vad är frihet" tycker jag personligen är en av denna artists allra bästa låtar med en text som jag bara ryser utav, så bra är den.

"Everyone is Jesus" går hem och då ljuder plötsligt den spontana allsången igen. Det blir litet indiankörer under ledning av Thomas Di Leva, stående applåderingar, flera extranummer och jag börjar fundera om det kanske är så att det går att bli profet i sin egen hemstad?

Mer läsning

Annons