Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: Djärvt och lyckat med Blaze Bayley – med en fantastisk frontman

/

Det har knappt hunnit gå ens ett år sedan Blaze Bayley var i Sandviken och härjade loss senast. Det är till att skämma bort sina fans och vem är jag att klaga på det? Men så är det inte heller vilka fans som helst Blaze med manskap ska underhålla utan – och nu citerar jag – "Sveriges bästa fans".

Annons

Nog kan man ta det påståendet med en nypa salt men allting Blaze gör får också publiken att känna sig just så speciella. Må så vara att det är långt ifrån lapp på luckan. Det är ingenting som påverkar spelningen negativt alls. Jag skulle nästan till och med vilja påstå det motsatta. Ju brantare uppförsbacke desto mer frenetiskt jobbar Blaze för att få sin allsång och sina applåder. Har du händerna slappt nerkörda i fickan är han snabb att påpeka det. Sjunger du inte med fångar hans dasslock till nävar tag i nacken på dig och versen vrålas ut med full frenesi rakt i ditt ansikte.

Det är så man vinner en publik och skapar ett spännande rykte om sig.

Ryktet som före detta sångare i Iron Maiden däremot, det gör han imponerande nog inte överdrivet mycket av under kvällens spelning. Jag räknar det till endast fyra låtar från Iron Maiden-tiden och det ska han ha all heder för. Även om det är just låtar som "Futureal", "Fear of the dark" och "Man on the edge" som river ned det största jublet och de mesta applåderna vågar han ändå tro på sig själv. Tro på vad bandet Blaze Bayley har skapat tillsammans.

Därför är det extra kul att hela sju låtar plockas från det purfärska albumet "Infinite entanglement". Det första albumet på mycket länge där Blaze faktiskt har haft ett fast band bakom sig vilket faktiskt också hörs. Kanske att en så pass djärv låtlista är en liten chansning men absolut lyckad sådan. För nostalgi, det är ingenting som finns med i Blaze tankar eller planer. Även fast den gamle Wolfsbanedängan "Man hunt" inleds med ett riktigt glimten-i-ögat-tal om hur ung och snygg han varit en gång i tiden.

I den låtens soloparti förvandlas bandet sedan till vad som närmast liknar en Benny Hill-sketch där alla tävlar om publikens gunst. Även om det må ske i precis varenda stad känns det ändå genuint äkta och roligt.

Blaze Bayley står inte på en scen för att de måste – de gör det för att de vill. Det är också lite det som genomsyrar allting som Blaze är och står för. Han är ingen fantastisk sångare men han är en fantastisk frontman och det räcker långt.

Mer läsning

Annons