Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: Doug Seegers bjöd på amerikansk jul i Gasklockorna

/

I Gasklockans sal är det slut på stolar, publiken trängs bland bord och vinterjackor som gnisslar välbekant. För dem, och för den största delen av countryvärlden, var Doug Seegers ett okänt namn fram till hans medverkan i programmet ”Jills veranda”. Gensvaret till avsnittet var enorm och är absolut den huvudsakliga anledningen till att han i dag kliver upp på scenen till publikens applåder.

Annons

Seegers är ungefär den man tänkt sig, iklädd cowboyhatt, blå jeans och läderväst med den där breda Nashville-accenten man knappt trodde fanns mer än på tv.

I anda med luciadagen fyller Seegers sin låtlista med jullåtar som ”Winter Wonderland” och ”I'll be home for christmas” i country-tappning. Han kallar dem klassiker och många i publiken ser dem nog starkt förknippade även till det ”svenska” julfirandet. Men trots dessa klassiker är det en ganska amerikansk jul Seegers bjuder på, här ryms både klassiker men även låtar som ”Daddy talks to Jesus”, ”The angels rejoiced” och ”Take jesus as your lawyer”.

I USA är julfirandet fortfarande starkt sammankopplad med kristendom och dess budskap, medan firandet i Sverige för många tagit en annan form, mer eller mindre bortkopplad från religion. Seegers vågar sig trots allt på det, pratar om julen som till för barnen och hur han själv upplevt Guds räddande hand i sitt sista försök att bli ren och i mötet med Jill Johnson när inte hade något. Han sitter på scenen som ett levande bevis på hur snabbt saker plötsligt kan vända, Gud eller tur spelar ingen roll, en förändring skedde.

Och trots att det för många kan vara svårt att relatera till, är det egentligen dessa delar som blir bäst. Inte för att det handlar om religion i låtar eller mellansnack, utan för att Seegers själv blir som mest ärlig och berörande i de situationer han märkbart känner passionerat inför. ”Dreaming of a white christmas” blir platt och uttjatat i motsvarighet till hans egen ”Going down to the river”, personlig och skör.

Mer läsning

Annons