Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: En uppvisning – ge ut skivan genast

/

Annons

I samband med Local Heroes förpepp i Sandviken träffade jag Stigslundsbördige jazzgitarristen Joel Svensson. Det blev snack framför kameran och jag undrade, sådär som journalister gör, hur det kommer sig att en Gävlemusiker har ett band tillsammans med en man som räknas in bland de senaste tio årens stora musikgenier i Sverige. Andreas Kleerup har superhits som "Longing for lullabies" och kanske särskilt forna brittiska listettan "With every heartbeat" med Robyn på meritlistan. Han har också tidsenligt Så mycket bättre-kändisskap.

Det är ingen liten grej att ha ett band tillsammans med Andreas Kleerup, det är inget man nämner i förbifarten – trots det har hela uppladdningen till den här konserten på CC-puben haft en alldaglig känsla av "Harry, Kleerpan och Joel ska lattja lite på scen" som om det vore världens minst uppseendeväckande grej. Harry Wallin på trummorna lirar för övrigt i Hoffmaestro – och nu alltså också med en 25-åring från Gävle.

Joel Svensson svarade i alla fall att de råkade springa på varandra på jazzklubben Fasching i Stockholm och det blev till att prata över ett par glas. Någonstans yttrades orden "Vi borde starta ett band" – de orden yttras överallt och hela tiden på pubar över hela landet men här var det inte bara tomt ölprat, det blev faktiskt ett band av det hela. Flash of Titans närmare bestämt. Power fusion kallar de stilen, en mix av jazz, rock och progg.

Jag har svårt för "råkade springa på varandra"-grejen. Här "råkas" ingenting, sådana musiker bildar inte band med vem som helst. Det krävs att man är en mer än kapabel gitarrist, vilket Joel Svensson är. Det krävs nog också att man står inför sitt genombrott, vilket Joel Svensson att döma av den här kvällen gör.

Spelningen var en instrumentell uppvisning, så pass skickligt spelat att det nästan får räknas som skryt. Inget band borde låta så här ett par månader efter att ha bildats.

Låtarna är flummiga och catchy om vartannat – imponerande byggen. Allt som saknas är egentligen lite igenkänning för publiken.

Ge låtarna namn, ge ut en skiva och gör det nu. Alla 160 personer som var på knökfulla CC-puben under lördagskvällen lär hålla med mig om det.

Mer läsning

Annons