Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Helloween

/

Med nya starka låtar och ett oemotståndligt äldre material gör Helloween en oväntat pigg spelning.

Annons

På skiva tillhör Helloween fortfarande det absolut toppskicket av genren de en gång i tiden startade med megaklassikern ”Keeper of the seven keys – part one” (1987). Där utmanar de fortfarande lyssnaren och testar gränser. På scen är det däremot ganska sällan de kliver utanför trygghetszonen och utmanar. Givetvis tarvar en festivalspelning en enklare låtlista än vad en egen turné gör men samtidigt kan det inte bara vara jag som är dödligt trött på uttjatade nummer som ”Future world” och ”I want out” med sin evighetslånga allsångsduell? Ändå står jag likt förbannat där och sjunger med så att halsen stramar. Innan den avslutningen har vi dock förärats med en hel del nyare material också.

De båda nya låtarna ”My God-given right” – som i verserna är förvillande lik ”Power” som dyker upp senare i setet – och ”Lost in America” visar sig båda var synnerligen effektiva livelåtar. Speciellt den sistnämnda är månne en kommande livefavorit med sin publikvänliga refräng. En nyare låt som redan har hunnit sätta sig hos publiken är ”Straight out of Hell” där hela bandet utgörs av idel leenden. Men det är de i de äldre numren bandet äntligen får det bemötande de förtjänar. Inledningen med ”Eagle fly free” och ”Dr. Stein” sitter som en fläskläpp. Likaså delarna ur ”Halloween” och ”Keeper of the seven keys” i det långa medleyt får publiken att vara lite extra spänstiga. Extra alert är den också när ”Halloween” avbryts då gitarristen Michael ”Weikie” Weitkaths födelsedags måste firas med sång och tårta. Ett firande han själv tar lätt på då han tydligen hatar födelsedagar.

I överlag är det hela i slutändan en mer än väl godkänd dag på jobbet. På turné riskerar sångaren och den fenomenale frontmannen Andi Deris stämband alltid att vara lite extra slitna efter ett par spelningar i rad. Men som i dag när bandet kommer direkt från två veckors semester är de utvilade och det märks – sådana spelningar uppskattas alltid lite extra.

Mer läsning

Annons