Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Innerligt med Lisa Nilsson

/
  • Lisa Nilsson var strålande på Gävle konserthus tycker Arbetarbladets recensent.
  • Lisa Nilsson var strålande på Gävle konserthus tycker Arbetarbladets recensent.

Lisa Nilsson har en gudabenådad röst, skriver Arbetarbladets recensent.

Annons

Scendekoren består av skönt 60-talsinspirerade cirkulära former som är belysta av regnbågens alla färger. Kvällens huvudperson Lisa Nilsson glider in iklädd svart klänning med en bjärt röd blomma vid sitt bröst. Artistens hjärta liksom transformerat utanpå.

Första låten är "Långsamt" där nya trumslagaren Per Lindvall visar sitt taktfast bultande hjärta i detta kraftfulla men ändå så tillbakalutade band. Lisa Nilssons mellansnack är en snitslad bana mellan frustration och längtan som hon själv säger. TV-programmet "Så mycket bättre" nämns förstås men litet sådär i förbifarten. Det känns rätt för Lisa Nilsson är så strålande att hon knappast behöver bevisa detta i televisionen. Hon har verkligen en klockrent klingande röst och har en mogen scennärvaro med mycket värme.

"När kärleken tar slut" är en låt som verkligen uppskattas av den fullsatta konserthallen. "Var är du, min vän" är en sällsamt sorgsen låt där även en sådan detalj som sångerskans tamburinspel känns inspirerat. Ett skönt gitarriff från Vildkaktus gamla platta görs med rocknerv av Mattias Thorell. Där svänger även hammondorgeln på ett fullödigt vis.

Sången "I den stora sorgens famn" av Ted Gärdestad görs respektfullt och likt en hyllning till Ted själv. Textraderna "I den långa vinterns spår, trampas frusna blommor ned" tycks säga så mycket om känsliga konstnärssjälar som ju även den uttrycksfulla Lisa Nilsson är. Blueslåten visar att det även finns ett rivigt bett i Lisa, som en tuff lejoninna. Sedan kommer alla själfulla nattradioanpassade hittarna och det slår mig vilken gudabenådad röst Lisa Nilsson har.

Mer läsning

Annons