Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Ison & Fille lyfte partystämningen – men bara en person överpresterade

/

Annons

Någonstans mellan Ison & Filles hits "Jag skrattar i dag" och " Länge leve vi" så börjar en tjej i publiken mana på en av Allstars alla ordningsvakter att digga till musiken och sträcka händerna i luften. Lite besvärad är han allt vakten – jag ser hur han väger sina alternativ: "Ska jag kasta ut henne härifrån eller ska jag kasta upp mina händer i luften?". Han väljer det senare, om än aningen tafatt, det är ju trots allt inte hans jobb.

Ison & Filles jobb denna kväll är dock att lyfta partystämningen i Sandviken – och en seriöst lagd ordningsvakt med en trevande järnhand i luften är ett kvitto om något för den meriterade rapduon, där och då peakar Allstarkvällen. Även om det bara är för några korta sekunder som vakten orkar haka på.

Ison & Fille förtjänar sekunderna. Det är inte så att de bygger stämningen gradvis, den är där från start. Har man varit med och lattjat på hiphop-toppen under ett decennium och lite till så har man låtar för att både rivstarta och fortsätta ösa på. Det är ett vant och väloljat partymaskineri på scenen – de känner varandra utan och innan och allt annat vore förstås konstigt.

Frasen "De vet vilka knappar de ska trycka på" är en klyscha som heter duga, men den är på sin plats. Ison berättar hur de promenerade runt på gågatorna i Sandviken innan spelningen och tyckte att det var oroväckande dött – men ibland blir man överraskad konstaterar han – "Det är ju på natten som Sandviken lever!". Vips – alla på Allstar har nu en känsla av att de överpresterar. Och feststämningen blir där efter. Det är skickligt men också rutinmässigt, en spelning sent en fredagskväll framför glada människor behöver dock absolut inte vara mer än just så. Ison & Fille är kanske gladast av alla för den delen, idel leenden, de älskar att stå på scenen och det smittar av sig.

Frågar man publiken var detta helt fantastiskt men sanningen är ändå den att ingen bjöd på något extra den här kvällen, ingen överpresterade, ingen klev ut ur sin komfortzon.

Förutom ordningsvakten.

Mer läsning

Annons