Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Jojje Wadenius & The New York Connection

/

"Harmonierna, synkoperna, groovet och det djävulska svänget når fram", skriver Arbetarbladets recensent om Jojje Wadenius & The New York Connection.

Annons

Hur mycket musikalitet går det att ställa på en och samma scen? Per Lindvall, Lars Danielsson, Jesper Nordenström, Jojje Wadenius, Lew Soloff och Lou Marini är samtliga av världsklass på sina respektive instrument och internationellt erkända. Det är lika bra att strunta i att räkna upp vilka de spelat med eftersom listan skulle bli oändlig.

Nu är inte skicklighet och virtuositet en garanti för en bra och minnesvärd konsert. För även Bob Dylan, som kraxar mer än betänkligt det senaste årtiondet, lyckas med det som musikaliskt framträdande till sist kokar ner till: Att förmedla känslor.

Att få hjärnan att förstå att alla i The New York Connection är överdängaren på sina instrument är lätt, men lyckas de beröra och koppla ihop det med hjärtat? Svaret är ja. Harmonierna, synkoperna, groovet och det djävulska svänget når fram. Det stannar inte vid yta utan den sobra jazzen tränger in naturligt till publikens känsloutrymme.

New York-gästerna Soloff (trumpet) och Marini (flöjt, saxofon) har spelat tillsammans med Jojje Wadenius sedan början av 1970-talet. Mest kända är trion för att ha ingått i Blood, Sweat & Tears samtidigt. Så de kommer inte undan BS&T:s största hit Spinning Wheel förstås. Men sångaren David Clayton-Thomas är inte med så det blir en instrumental cool version i jazzfusion-tappning.

Lou Marini är originalmedlem i Blues Brothers-bandet från filmen med samma namn och sjunger också Sweet Home Chicago från filmen i extranumret. Det är en första klassens crowdpleaser, men det är samtidigt den typ av låt som är så självklar att man önskar att de valt bort den, vi fattar hans dignitet ändå.

Alla i sextetten är ypperliga solister och Jojje Wadenius mackor han lägger ut när han kompar är så stiliserade och denna gitarrist varumärke och det som stundtals imponerar allra mest. Det blir heller inte tråkigt en enda sekund som det kan bli när man släpper loss ett gäng så här otroligt skickliga musiker i furiöst funksväng. De är så rutinerade och meriterade att de inte behöva stila inför varandra. De har hela tiden publiken i fokus, det är inte alltid musikermusik har det.

Mer läsning

Annons