Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: Lite snällt, Electric Religions – men 30 000 kineser är rimligt

/
  • Neili Bjerring frontar Electric Religions på ett förtjänstfullt vis. Hennes teatraliska rörelsemönster charmar.
  • Håkan Åstrand bakom trummorna visste var kameran höll hus.
  • Steven Kautzky Andersson, bandets hjärta, beskrivs som en
  • Neili Bjerring från Halmstad.

Annons

Electric Religions är ett lite speciellt band. Grundat under slutet av 90-talet med en till stora delar annan uppsättning musiker. Sedan lades projektet på is under en massa år. Originalmedlemmen och grundaren Steven Kautzky Andersson, som känns lite som en galen gitarrvetenskapsman på scen den här kvällen, skakade liv i bandet för ett par år sedan.

Historien har stötts och blötts ett antal gånger i tidningar och andra medier redan – på bandets åttonde spelning sedan de började om spelade de inför 30 000 åskådare i Gävles vänstad Zhuhai i Kina. Trettiojävlatusen – ungefär Sandviken kommuns befolkning.

Det är fascinerande hur snabbt det kan gå ibland och en kan inte låta bli att fundera över vilka mekanismer som ligger bakom. Det känns nästan som en orimligt snabb succé – men rimligtvis är den mest betydande mekanismen bakom jättespelningen i Kina Electric Religions episka hårdrock. Den är fylld med hyllningar till munkar, Bruce Lee och asiatisk kultur och historia i största allmänhet.

Neili Bjerring, bandets sångare från Halmstad, berättar om den där spelningen. Särskilt om den nittioprocentiga luftfuktigheten – och en kan ju inte annat än försöka föreställa sig mängden svett med tanke på lädret nästan alla i bandet har på sig även denna kväll.

Bjerring är en karismatisk frontfigur och för mig är hon kvällens behållning med sitt teatraliska rörelsemönster. Gävles egna, trummisen Håkan Åstrand och tidigare nämnd gitarrist, drar förvisso in kvällens största ovationer – med varsitt vasst solo.

Publiken är inga 30 000 på fredagskvällen i Harrys källare, snarare hundratalet. Men de trivs och stämningen är familjär.

Det blir lite väl familjärt och snällt även från bandets sida. Den riktigt kittlande känslan infinner sig inte förrän de bränner av sitt absolut bästa spår – "True shaolin".

"True shaolin" är en låt med ordentlig stuns, ett riff och en refräng som inte förnekar sig. Den sitter där den ska och siffran 30 000 känns rimlig när jag hör den. Jag kan inte säga detsamma om bandets låtskatt i stort på debutplattan "Duality of the universe". Ok, "Lee chao long" är stark också, men mest för att det är en Bruce Lee-hyllning.

Electric Religions var inte fullständigt elektriska den här kvällen – men ingen kan ta ifrån dem att de är "made in Sweden" men "made it in China".

Mer läsning

Annons