Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Magert, Måns

/

Annons

På exakt utsatt tid glider Eurovisionhjälten Måns Zelmerlöw in på Furuviks scen, avfyrar det där miljonleendet och inleder med "Kingdom in the sky" från nya skivan "Perfectly Damaged" som bara är drygt en månad färsk. Framförandet är mjukt, nästan försiktigt. Sen kommer "Hope and glory" från Melodifestivalen 2009. Här är nog tanken att spelningsraketen ska börja lyfta mot skyn. Det gör den inte. Måns Zelmerlöw sjunger verkligen helt okej, men högtalarvolymen på hans sång är katastroflåg.

"Är ni med Furuvik?" undrar den 29-årige skåningen. Nja. I stället ger vi arga blickar mot duggregnet som hänger över oss. Vi fryser och försöker se scenen bakom alla paraplyer. Det här är inte ultimata förutsättningar för en sommarspelning. Vi gäspar i våra ponchos.

Tyvärr känns det som att hela konserten är en enda lång transportsträcka fram till "Heroes". Förutom sina radiohits – som man dessvärre kan räkna på en hand – har Måns Zelmerlöw inte i närheten av en tillräcklig låtkatalog. Det blir smärtsamt uppenbart i "Live while we’re alive", ännu en utfyllnadslåt från nya skivan. Och när det egna materialet inte längre räcker till kör han covers i stället.

När publiken förmås klappa med i låtarna är de bara artiga. Då provar han något som han vet att han kan: Allsång. Det blir Lasse Berghagens "En kväll i juni". Här glimmar det till för första gången den här kvällen. Allsång på Furuvik – det hade nog smakat för Gävleborna. "Skansen, släng dig i väggen", som Måns Zelmerlöw ropar från scenen.

Men underbart är kort. Snart är vi tillbaka i det sömniga lunket. Inte ens gamla hiten "Brother oh brother" lämnas i fred. Den är nu omgjord till oigenkännlighet. "Cara mia" är dock någorlunda orörd, vilket känns bra för en sådan perfekt radiohit.

Furuviksparken marknadsför spelningen genom att på sin sajt skriva: "Kom och gratta Måns denna härliga sommarkväll!" Visst, Måns Zelmerlöw rodde hem Eurovision till Sverige – och det är vi givetvis glada för – men det här är ingen meet-and-greet med någon solig kändis i ropet. Det här är en musikkonsert på över en timme inför ett fullsatt Furuvik en fredagskväll. Vi borde bjudas på en hejdundrande åktur. I stället lämnas vi blöta och besvikna.

Mer läsning

Annons