Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: Min Stora Sorg är omöjlig att ignorera

/

Annons

När Min stora sorg, eller Anso Lundin, står på en scen tar hon över. Totalt. Det är smått omöjlig att titta bort, blicken dras till henne vare sig man vill det inte när hon enkelt lyckas göra en kappa mer dramatisk än Batman. Att lyssna till hennes röst fungerar ungefär likadant, att ignorera det som strömmar ut i hörlurar eller högtalare går helt enkelt inte, hörseln prioriterar Anso Lundin framför det som passerar utanför fönstret på en buss, framför de arbetsuppgifter som ligger i högar på skrivbordet. Drömmande har hon döpt sin uppföljare till ”Vår/Sommar -16”. När årets mörkaste tid är på intåg påminner Anso Lundin oss om att ljuset faktiskt kommer tillbaka och inbjuder till att lyssna till det redan nu. Gävlebördiga Lundin behåller det dramatiska mörker som gjorde hennes debut till något alldeles speciell. Texter får bestå av meningar man vanligtvis endast vågar yttra för närmsta vänner, men balanseras ut med en popig hoppfullhet synlig i dansvänliga ”Anso & John”. Här finns dämpade synthar som skapar pampigt svårmod tillsammans med optimistiska stråkar, en tro på att våga göra nytt. Lundin gör en självsäker uppföljare, med ett självförtroende som tydligt hörs i självbetitlade ”Min stora sorg” där texten är skriven som om jantelagen aldrig existerat. Det är en självsäkerhet som ekar albumet genom, Anso Lundin tror på vad hon gör och det är svårt att inte hålla med.

Mer läsning

Annons