Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: Petra Marklund fick Konserthuset i gungning

/

Annons

I höstas slutade hon som programledare för "Allsång på Skansen" för att återvända till scenen och mörkret i studion. Det verkar ha gjort Petra Marklund väl och hon berättar själv om vikten av att göra det rätta valet.

Tillsammans med ett maffigt åttamannaband visar Petra Marklund upp en proffsig hitmaskin för Gävlepubliken. Hennes popkrafter visar sig svåra att värja sig mot och publiken vaggar med i rytmen redan från början. Ganska snart ser man likheterna till Veronica Maggios energifyllda livespelningar utan något egentligt andrum.

Trummisen står högst upp på den trappliknande scenen och får på så vis ett extra kraftigt ljud. Men ibland tar trummorna över, särskilt Petras akustiska partier drunknar helt. Därför är det desto bättre när hon skalar av sig och förvandlas till sin andra artistskepnad, September. Hon sätter sitt eget beat live med rösten och låter sedan loopa det och ackompanjera det med ett elektroniskt potpurri av sina mest kända September-låtar. Det är modigt, roligt och välgjort.

Även om publiken är med henne i princip hela tiden är det med bombastiska "Vem vänder vindarna" som allt börjar lossna ordentligt.

Kvällens mest känslosamma låt är "Kidz" från senaste albumet "Ensam inte stark". Petra inleder genom att berätta om sina ätstörningar under högstadietiden. För att sedan förklara hur hon samlat in historier från andra högstadieungdomar och skrivit låten.

En av dem som skickade in ett bidrag var eleven Helen Jamshidi, som också är med live och framför låten. Texten i sig är stark och talar för sig själv: "Vi va bara kidz/visste ingenting/bara drev omkring/flickor nittonåttifyra/blommor i vårt hår".

Men live och tillsammans växer upplevelsen till något ännu större. Den snabba identifikationen som förmodligen alla kan känna, lämnar ingen oberörd.

Det är häftigt att se vilken energi och karisma som Petra utstrålar utan att egentligen göra så mycket mer än att just sjunga på scenen.

Till och med radioplågan "Händerna mot himlen" känns fräsch och relevant trots att man hört den en miljon gånger redan.

Och publiken som väntat på det rätta tillfället hela kvällen ställer sig upp och vägrar att sluta applådera förrän Petra Marklund kommer tillbaka ännu en gång.

Mer läsning

Annons