Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Rob Zombie

/

Scenshow för alla sinnen och zombie-funk

Annons

Den danske författaren Ole Lund Kierkegaard skrev i mitten av 70-talet om Gummi-Tarzan och tankarna på denna karaktär dyker upp i huvudet när amerikanske Rob Zombie äntrar scenen. Karln tycks inte ha några leder alls där han dansar omkring och fångar publiken med sin scenshow. För show, det är verkligen vad det handlar om. Det är en visuellt överväldigande upplevelse för alla sinnen. Efter några egna låtar blir det en plötslig och oväntad musikalisk helomvändning och vi bjuds på en Zombie-tappning av James Brown-låten ”Sex machine” som efterföljs av den egna smått magiska ”Living dead girl”. En stund senare kommer det ett trumsolo från Ginger Fish och än senare under spelningen ett gitarrsolo från John 5 och för ett ögonblick känner jag bara ”NEJ”. Trum- och gitarrsolon är ett otyg och borde inte få förekomma under något gig alls numera. Men eftersom de båda är briljanta musiker, så förlåter jag dem – nästan. Skaran framför scenen är i alla fall med på noterna och klappar ivrigt med och försöker slå till de runda gigantiska ballongerna som fyller luftrummet framför scenen under låten ”Sick bubblegum”.

Sedan får vi en hyllning till Ramones i och med ”Blitzkrieg bop” och kort därefter Alice Coopers ”School’s out”, efter vilken herr Zombie säger tack och god natt, redan efter bara en timmes spelning. Flertalet i publiken tar honom på orden och går iväg, men självklart kommer bandet tillbaka. Med en svensk flagga i händerna på Rob Zombie och till tonerna av ”Dragula”, som blir kvällens avslutningslåt. Lite snopet känns det, eftersom tiden i spelschemat var ytterligare tjugo minuter. Jag hade gärna hört mer, men är ganska nöjd ändå och går därifrån med känslan att det finns cool och så finns det übercool…och så finns det Rob Zombie. Han ÄR en fantastisk scenpersonlighet och det går inte att förbli oberörd.

Mer läsning

Annons