Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Tove Styrke - "Kiddo"

/
  • Ralph Bretzer tycker att Tove Styrkes comebackalbum är både underhållande och omväxlande.

Modern och tidlös comeback av Styrke.

Annons

När Tove Styrke klev ut ur Idolmörkret 2009 framstod hon som ett av egentligen ganska få riktigt stora löften som kommit fram genom serien. Som de flesta andra av de mer minnesvärda vann hon naturligtvis inte. Debutalbumet sålde ändå platina men sedan liksom försvann hon. 2012 ställde hon in en turné på grund av utbrändhet.

Nu är hon tillbaka. Förra året kom EP:n “Borderline” och nu är albumet här. Och vilket album det är. Den punkigt snärtiga popdängan “Even if I’m loud it doesn’t mean I’m talking to you” var en rökare i krysset när hon uppträdde med den på Grammisgalan. Här är den i mycket gott sällskap.

Med hjälp av låtskrivare som Linnea Henriksson och Annika Norlin och med Johan T Karlsson, alias Familjen, i producenstolen har hon fått till ett album som låter både modernt och tidlöst samtidigt. Inte helt olikt hur Sky Ferreira låter New York 1978 krocka med samtidens stora äpple.

Produktionen är väldigt mycket 2015, samtidigt är det inte svårt att tänka sig till exempel “Ain’t got no…” med tuggande 80-talsdistade gitarrer. I plattans enskilt starkaste låt, “Borderline”, kanaliserar hon sin inre M.I.A. samtidigt som tankarna går till både 80-talets reggaeinfluerade postpunk och 90-talets triphop.

Utöver det flyger referenser till Beyoncé, Robyn och, ja, Linnea Henriksson förbi. “Who’s got news” hade mycket väl kunnat vara ett spår från Henrikssons senaste skiva. Allt som allt är “Kiddo” en både underhållande och omväxlande skiva.

Mer läsning

Annons